Många skriver och berättar om hur livet förändras i och med en diagnos. Dörrar öppnas, förståelsen ökar och hjälpen kommer. Men trots vårdgarantin tar det ofta lång tid att får komma på en adhd-utredning, ibland flera år. Människor bollas mellan stolarna i väntan på remisser.

I en kommentar på ett av våra blogginlägg läser jag om en kvinna som till slut tog banklån på 20 000 för att finansiera sin sons utredning. Då hade hon väntat i 18 månader i den offentliga vården.

– Han stod i kö och det hände ingenting. Tiden bara gick och gick. Eftersom det var väldigt viktigt för honom att få den här utredningen bestämde jag mig till slut för att ta banklån för att kunna göra den, säger hon när jag ringer upp.

En annan berättar att efter att ha kontaktat en privatläkare fick barnen hjälp, diagnos och behandling efter ett halvår. Då hade hon kämpat med den offentliga vården i nio år.

Vad säger detta om den offentliga vården?

Jag och Claes Petersson har börjat arbetet med att granska diagnoserna. Jag arbetar som nyhetsjournalist på Aftonbladet och kommer vara en del i livegranskningen från och med nu.

Fortsätt tipsa mig och Claes och fortsätt höra av er. Har du vänt dig till den privata vården för att få hjälp? Vilken är din erfarenhet?