Jag och Kristina är nu mitt uppe i arbetet med kommande artiklar i de granskningsspår vi grävt ner oss i – tillgängligheten och läkemedelsbranschen.

Men redan nu är det läge att berätta om nästa steg. För min del handlar det om diagnoserna.

Många har positiva erfarenheter och berättar om förändrade liv efter att en diagnos och rätt läkemedel satts in. Men många är också rapporterna om lång väntan på utredningar och läkemedel som skrivits ut innan diagnosen satts.

Hur vanligt är det att man får en felaktig diagnos?

Hur säker är en diagnos?

Hur går det till när diagnoser slås fast?

Och vilka intressen kan finns bakom?

I tipsskörden läser vi om en familj som säger att de fått hårda påtryckningar från sonens skola om att en diagnos ska sättas. Med det egentliga syftet att skolan få mer resurser och pengar. Stämmer det? Och hur vanligt är det i så fall?

I Sverige finns ingen exakt statistik över felaktiga diagnoser.

Amerikanska universitetsstudier, som den här från Michigan State University, visade att uppemot en miljon amerikanska barn kan ha blivit feldiagnostiserade med adhd.

Fortsätt tipsa oss  – med både positiva och negativa erfarenheter.