Många reagerade och hörde av sig efter inlägget om 16-åriga Jessica Olveby som tog sitt liv 2007. Framför allt har jag fått många, många samtal och mejl från föräldrar, syskon och vänner som bär på liknande erfarenheter. Andra ställer sig frågan om det går att ställa vården till svars. Hur förhindrar ska vården bli bättre på att förhindra självmord? Jessica hade en pågående kontakt med BUP sedan nästan ett år tillbaka när hon dog.

Lisa, mamma till Jessica, kommenterar själv reaktionerna till inlägget. Det är en text om samvetskval och självrannsakan, tankar och frågor som hon får leva med: ”Kunde jag ha gjort mer för mitt barn?”

”Tro aldrig att jag inte anklagar  mig själv för det som hände…dessa anklagelser kommer jag leva med i resten av mitt liv..vad gick fel, vad hade jag kunnat göra, vad har jag missat.”

”Jag har inga kunskaper inom psykiatri…jag är bara en enkel mamma som älskar mina barn…skulle gå genom eld o vatten för deras skull…”

Hon beskriver hur hon hoppades att vården, experterna, skulle hjälpa hennes dotter att bli frisk. Familjen kände inte att de räckte till för Jessica.

”Jag känner samvetskval att jag som mamma inte lyckas hålla mitt eget barn vid liv…men jag sökte hjälpen när jag inte kunde göra mer…”

Den här granskningen bygger på era erfarenheter. Tack till alla er som delar med er, som diskuterar och kommer med tips.

Kom ihåg: Självmord går att förhindra, framför allt med rätt vård i rätt tid.

Behöver du akut hjälp ring 112.

Behöver du någon att prata med Ring:

• Nationella hjälplinjen 020-22 00 60

• BRIS  116 111