Det är en fantastisk kvalitet på de tips som strömmar in i tipsarkivet. Så många starka berättelser. Vi försöker på olika sätt lyfta dem här på sajten och ta hjälp av er i hur vi sorterar dem.

Som dottern som förtvivlat berättar hur psykiatrin låste in hennes mor efter att hon blev änka, gripits av sorg och uppträtt förvirrat.

”Jag som enda anhörig fick inget veta förrän hon redan var inlagd. Jag fick ringa runt på olika inrättningar för att hitta henne, ingen visste var hon var. Jag har aldrig varit på en psykiatrisk avdelning tidigare så jag var inte förberedd.
Jag och min dotter åkte för att hälsa på henne (…) vi blev inlåsta i ett rum för att vänta på mamma. (…) Fyra personer kom in i rummet tillsammans med mamma. En av dem visade sig vara psykiatriker. Det första hon föreslår är elbehandling eftersom mamma inte ville ta emot piller. Det hör till saken att hon träffat min mamma någon enstaka gång och hade omöjligen kunnat lära känna henne. (…) jag sa att det var uteslutet, (…) Mamma var fullständigt förtvivlad när vi var tvungna att åka och hon blev inlåst igen. Det kändes inget vidare att behöva lämna henne där, men vi hade inget val.”

Eller om mannen som sett sitt hem slås sönder av sin svårt psykiskt sjuka fd hustru, hur hon desperat självmedicinerat med alkohol, tillfälliga relationer och flera gånger försökt ta sitt liv.

”Så här ser vardagen antagligen ut för väldigt många anhöriga, läkarna vet om det men blundar. Antagligen hamnar även vi på psykakuten snart, då man inte orkar med detta hur länge som helst. Tror att samhället förlorar pengar på detta jämfört med förr, då det fanns platser för den här typen av människor och man tänkte på att dom anhöriga MÅSTE avlastas.”

Några berättar också om hur de sökt sig till psykiatrin för att de känt sig deprimerade och där blivit inlagda på avdelning.

”Personalen visade mej till ett rum so jag skulle dela med en annan,tog ifrån mej i stort sett allt.Fick inte ha min mobil,inga skosnören till mina skor,i min blus fanns ett knytband som de ville jag skulle klippa av,för här var det dom som bestämde… på em ville jag gå till kiosken för att köpa mej en tidning,men se det fick jag inte,det skulle bedömas av överläkaren om jag fick gå ut ensam-herregud jag hade ju själv sökt mej dit,och sen fick jag plötsligen inte lämna avdelningen.kände mej änneu mera sjuk och framförallt kränkt.”

Och till sist vill jag egentligen bara tipsa om en väldigt stark berättelse om en någon som förlorat sig själv i heroinet – och sitt psyke.

Fortsätt skicka in era texter, dokument, bilder och allt ni tycker att vi borde granska eller berätta om!