Frågan: Sju av tio litar inte på att de får hjälp

 

Får jag hjälp om jag eller mina barn bli psykiskt sjuka?

Det är en av utgångspunkterna för vår granskning av den svenska psykiatrin.

Vi har bett om era erfarenheter och vi har fått mängder av berättelser som vittnar om hur svårt det kan vara att få hjälp för den som behöver. Kristina Edblom och Lina Boström Einarsson har varit ute i landet och mött människor som berättar om sin väntan – i bland år av väntan på hjälp. Några referat av berättelserna kan ni redan ta del av här i bloggen: Moa och Mikael.

I går kunde vi visa den första versionen av landstingslistan som är ett stöd till granskningen. Här kan alla se hur det ser ut på den egna orten med tillgången på psykiatrisk vård. En snabb och enkel slutsats är: det varierar.

Vi ställde också frågan till er: Litar du på att du får hjälp om du blir psykiskt sjuk? 3213 personer har svarat.

Misstron mot  tillgängligheten i psykiatrin är påtaglig: Fler än sju av tio litar inte på att de får hjälp (77, 47 procent) av psykiatrin om de blir psykiskt sjuka.

Bara 13, 94 procent litar på att de får hjälp av psykiatrin om de blir psykiskt sjuka.

8, 59 procent har svarat vet inte.

 

Kommentarsregler: Håll god ton, respektera varandra och de personer texten handlar om. Du får kritisera Aftonbladet, men vi förbehåller oss rätten att radera kommentarer som går till personligt angrepp på personer. Läs mer om Aftonbladets kommentarsregler här.

108 kommentarer till “Frågan: Sju av tio litar inte på att de får hjälp”

  1. Abrmik skriver:

    Psykiatrin fungerar överhuvudtaget inte alls, har en bror som har dubbeldiagnos och som har i över 20 årstid hamnat mellan stolarna, just nu ligger han på intensiven efter att ha ätit giftig svamp (rop på hjälp)

    Micke

  2. Caga skriver:

    Jag och min familj har fått jättefin hjälp från psykiatrin då vår son behövt hjälp efter en neuropsykiatrisk diagnos.  Vi har träffat bra personal som hjälpt oss på alla möjliga sätt och uppföljningen fungerar också. Vi kan ringa en sjuksköterska direkt om det är något vi undrar över.  Det är väl inte konstigt att läsarna blir rädda när de rubriker ni slår upp mest speglar en negativ bild. 

    • Tantbjorn skriver:

      De flesta som INTE haft med psyk att göra får ju gå på fördomar och gissa hur det fungerar, och därför är det djupt olyckligt att det kommer nya fördomar, som exempelvis att våra mediciner säljs till missbrukare, detta påståendet är helt absurt eftersom knark på gatan är billigare och dels så ger medicinerna inget rus.
      Men sen är psykiska diagnoser inte PK, hade liknande saker sagts om PK-grupperna så hade det ALDRIG blivit publicerat.

    • Puffan skriver:

      Alla har inte haft det lika lätt att få hjälp som andra.
      Jag känner själv några som inte har fått hjälp ännu.

  3. Himlen99 skriver:

    Psykiatrin är ett skämt i många avseenden,skulle den somatiska vården fungera så illa hade det blivit uppror för längesedan. Att inte få hjälp är illa,men ibland funderar jag på om det inte hade varit ett bättre scenario än att bli stjälpt,som jag känner att jag blivit. Kompetensen och bemötandet är ofta inse all kritik. Varför bara inte klippa bandet med psykiatrin? Tyvärr inte helt lätt om man( när jag mådde så dåligt att jag inte orkade bry
    mig) dränkts i piller och blivit
    beroende av dessa. Att vara beroende av piller är läskigt nog,att vara beroende av personer man inte känner någon tillit till är såväl olustigt som förödmjukande.

  4. Himlen99 skriver:

    Kompetensen och bemötandet är ofta under all kritik ska det givetvis stå.

  5. Erika skriver:

    Om man, liksom Moa som ni hade träffat, inte är drabbad av psykisk sjukdom utan snarare en helt naturlig svår sorgereaktion, ja då är det inte alls konstigt att man inte får hjälp från psykiatrin.

    • Kristina Edblom skriver:

      Erika, det är inte en riktig beskrivning av läget för Moa. Det har vi gång på gång förklarat. Den bilden kommer också att klarna ytterligare.
      Nu vill jag också påminna om vi här ska hålla en hög nivå på kommentarerna och respektera varandra. Hoppas att vi alla är överens om det.

      • Erika skriver:

        Nej, det tror jag inte ni förklarat. Och jag ser faktiskt inget i bloggposten som antyder att hennes tillstånd skulle falla inom sjukvårdens område. Finns det fler omständigheter i fallet som ni inte berättat om eller?

        • Puffan skriver:

          Alla ska väl ha rätt till hjälp oavsett om det är kraftigare än vissa? Är man deprimerad så ska man kunan få hjälp mot det lika som psykiskt sjuka ska få hjälp med deras ”sjukdom”

      • Snailoneye skriver:

        Men du är ju inte rätt person att säga det. Kommentarerna håller samma nivå som ”repotagen” och är en naturlig reaktion av ER nivå. Hur svårt kan det vara att förstå det?

      • Twistnshout skriver:

        Gång på gång?

        Var har ni förklarat detta ”gång på gång”? 
        Peka ut det med tydliga länkar tack.

    • Kristina Edblom skriver:

      http://pillerpengarpsykvard.aftonbladet.se/2011/09/de-bara-skriver-ut-tabletter-och-skickar-mig-vidare/#comment-317284928
      Vi har också berättat att texten om Moa bara är ett exempel på vad vi jobbade med i går. Vi försöker berätta fortlöpande. Men visst, jag tar till mig av kritiken.Å andra sidan tycker inte jag att texten handlar om sorg, den handlar om en ung människa som gång på gång söker hjälp för psykiska problem och som hela tiden får nya tabletter utskrivna.Ni får gärna ifrågasätta mig och mitt arbete, men låt inte den kritiken gå ut över de personer som bidrar med, och diskuterar, sina liv här.

      • Himlen99 skriver:

        Samma IP-nummer på en stor arbetsplats luktar ju lasarett lång väg…säger jag nu så för att jag var vanföreställningar associerade till min diagnos?Knappast,då GAD inte har de konsekvenserna och jag dessutom själv har en beteendevetenskaplig utb. och antagligen ett bättre intellekt och emotionell förståelse än de flesta inom vården. Vad hände?Jo,jag var med om såväl fysisk som psykisk misshandel,sökte hjälp inom psykiatrin och känner att jag blivit ner stjälpt ÖB hjälpt. Jo, det är min subjektiva, högst personliga uppfattning, men inte mindre ‘sann’ än någon annans!

      • Blomprydd skriver:

        Den går inte ut över de som skriver här det är ni som hela tiden försöker påskina det. Varför? Varför tål ni inte kritik? Varför kan inte ni som har det stora ansvaret här också ta det? Varför föröker ni projicera ansvaret på de som reagerar på de uppenbara bristerna? Varför raderas i princip all kritik bort?

    • LeoB skriver:

      Hur tänker du, Erika? Alla psykiska problem är väl reaktion på något? Helt naturliga reaktioner, men kraftigare för vissa. Skulle inte dessa få hjälp av psykiatrin? Då skulle väl psykiatrin vara helt tom, eller?

      • Per Svan-Pettersson skriver:

        Det ÄR skillnad på psykiatri och andra sk normala rekationer som sorg efter dödsfall skillsmässa m.m. Sådant som inte faller innanför ramen av vad som är psykiatri ska tex din husläkare ta hand om. Psykiatrin ska ta hand om just psykiatri. Alla som sörjer mår dåligt, de som inte lyckas ta sig ur det kan söka hjälp hos sin husläkare tex. Bara för att man mår dåligt så behöver det inte vara psykisk sjukdom som orsakar det.

        • LeoB skriver:

          Ja Per, det är skillnand på hur kraftiga reaktionerna är. Men är det egentligen någon annan skillnad? Hur ser den ut i så fall?

          • Per Svan-Pettersson skriver:

            En normal sorgreaktion har olika faser och brukar ta en viss tid (hur lång är lite olika) men när personerna som sörjer fastnar i sin sorg kan dom må så dåligt att vård behövs. den vården menar jag kan ges av primärvården och behöver inte ges av psykiatrin. Det är åtminstone min åsikt.

          • LeoB skriver:

            Men det är väl just en kraftigare reaktion de som fastnar har, eller?

          • Per Svan-Pettersson skriver:

            Ja iallafall kraftigare än en sk normal reaktion. men det är väl inte givet att det är psykiatrin som är rätt instans för den skull. Allt är ju individuellt. Men rent generellt så bör ju primärvården kunna ta hand om en sådan sak, minst lika bra som psykiatrin då primärvården också har tillgång till  läkare, kuratorer, psykologer och inte minst medeciner.
            Min mening är att låta psykiatrin ta hand om det som är psykiatri. Även om man söker till psykiatrin så kan man efter en första kontakt där bli hänvisad till primärvården. Varför inte då söka primärvården direkt och låta dom sedan göra bedömningen om vem som ska vårda.

          • LeoB skriver:

            Nej, naturligtvis är det inte givet att psykiatrin är rätt instans bara för att reaktionen på det som skett är lite kraftigare än normalt. (Kanske är det till och med ibland så att en kraftigare reaktion ibland kan göra så att problemet snabbare försvinner?)

            Men frågan var om de som behöver hjälp av psykiatrin har något annat speciellt än att deras reaktion är för kraftig för just dem så att de inte klarar den på egen hand?

          • Moltass skriver:

            Frusen sorg kan vanliga vårdcentraler hantera. Det handlar om antidepressionsbehandling och terapi. det behövs ingen psykiatriker för det. Det är ff ingen sjukdom utan en svårare kris.

        • Anonym skriver:

          Vanlig sorg kan faktiskt gå över i djup depression som man inte kan ta sig ur själv. Då börjar det ofta på vc som i sin tur remitterar till psykolog/psykiater.

    • LeoB skriver:

      Hur tänker du, Erika? Alla psykiska problem är väl reaktion på något? Helt naturliga reaktioner, men kraftigare för vissa. Skulle inte dessa få hjälp av psykiatrin? Då skulle väl psykiatrin vara helt tom, eller?

  6. Frida skriver:

    Hur ska man litta på psykiatrin! En kurator t.ex säger;
    - Berätta om ditt liv och det som har draghit dig in i depretion, MEN, du ska veta att jag inte kan hjälpa dig med något.
    Varför ska man träffa dem då undrar man. Bara för att kompletera landets statistik!

    • Erika skriver:

      Kuratorns poäng var kanske att det är du som måste hjälpa dig själv? Det kallas mobilisering och är ett sätt att hjälpa patienten ta tag i sitt eget liv.

    • Tantbjorn skriver:

      Ja det låter kanske dumt, men det finns terapi som bygger på att man själv skall komma på hur man skall lösa problemen.

    • Jinana skriver:

      Av denna anledning borde all terapi individanpassas. Det måste ju stämma mellan behandlare/pat om samtalsbehandling skall ha effekt. De som bara går och talar om väder och vind, eller förväntar sig att terapeuten (etc) skall göra jobbet, borde pröva på något annat, någon annan form.

      Sen att var och en som söker hjälp skall bemötas med respekt, är el borde iaf vara självklart, och om du direkt känner att denna människa inte är någon du kan vare sig lita på el öppna dig för, måste du stå på dig och kräva att få träffa någon annan. Den mänskliga faktorn spelar roll, alla kan EJ hjälpa precis vem som helst, och de professionella behandlarna vet detta och låter ej sitt ego stå i vägen. Men problemet här blir återigen att väntetiderna är för långa, resurserna för få.

      Jag hade en toppenteraput under många år, som hjälpte mig komma till insikt om mönster och beteenden, och därmed få större kontroll över mitt liv. Numera träffar jag en kurator som är en medmänniska just när jag behöver det som mest. Mellan dessa har det gått många år, två terapeuter/psykologer & ett ombud som det inte fungerat alls med. Tyvärr måste man orka kräva och tjata – och vänta – och riskera bli stämplad som ”besvärlig”, men hellre det än att slösa bort liv och tid på samtal som inte leder någon konstruktiv stans alls.

  7. Sssssmulpaj skriver:

    Varför är detta bortplockat?

    ”Poängen är nog att ni nonchalerar kritik mot era grundläggande ställningstaganden. Ni betraktar inte medicinering som psykiatrisk vård, ni lyfter fram människor som känner sig svikna av vården trots att de egentligen inte alls förefaller ha en problematik som faller inom psykiatrins område. Ni har även valt att lyfta fram en snyftberättelse från en person vars bekymmer legat i att hon är knarkare och att socialtjänsten inte fixat bostad åt henne, men hon skyller allt på psykiatrin.Jag måste fråga igen vad det egentligen är för expertis ni lutar er mot i den här sk ”granskningen”? Rådfrågar ni någon läkare eller psykiatriker i ert arbete?”

    • Sssssulpaj skriver:

      Och denna var farlig antar jag?”Kan tillägga att jag brukar faktiskt gilla Aftonbladet, men den här ”granskningen” är ett totalt bottennapp av sällan skådat slag. Det  är till och med ett farligt bottennapp eftersom den riskerar att göra så att sjuka människor upphör med sin medicinering. Och som du skriver, då har ni inte ens hunnit publicera någon färdig artikel än.”

      • Emanuel Karlsten skriver:

        Att skriva om hur människor fått ”piller” när de hade behövt vård, eller tvärtom, inte fått de piller de behöver, kan omöjligt kategoriseras som ”ett bottennapp”.

        • Guesses skriver:

          Emanuel, hur är din förmåga att tolka text. För jag hoppas innerligt att det inte bara handlar om mycket dålig retorik!

          Ni får skarp kritik pga att detta sköts synnerligen illa från er sida. Inse att du inte kan rädda ansiktet genom att svärta ner andra genom att plocka billiga retoriska poänger. Var karl för din hatt och ändra ert förhållningssätt.

        • Moltass skriver:

          Men piller ÄR oxå vård!!!!!

        • Moltass skriver:

          Läkemedel (hatar ordet piller) är oxå vård!

      • Tantbjorn skriver:

        Håller med, men de kanske inte står bakom sin egen kampanj ”Vi gillar olika?”  annars kanske det står för ”vissa gillar vi men inte andra?”.

        Hur som helst så känner jag mig inte välkommen som läsare eftersom jag själv både har diagnos och medicin, och känner mig  kränkt av en hel del av påståendena som är VÄLDIGT långsökta.
        Kanske Aftonbladet inte vill ha oss med diagnoser som läsare, eller våra anhöriga eller läkare….lätt avhjälpt i mitt fall, det är därför jag inte är lika aktiv med att skriva här längre, och papperstidningen köper jag inte mer.

        Men det kan ändras enbart om även vi som är berörda av ämnet kan känna oss välkomna, men just nu så vill de nog bara bli kvitt mig?

    • Erika skriver:

      Kan bara hoppas att insikt om den här ”granskningens” grundläggande brister har gått igenom nu. Hade jag varit deltagande journalist skulle jag nog helst vilja sjunka genom jorden och glömma bort hela projektet.

      Det är otroligt synd, för journalistisk granskning av samhällets brister är otroligt bra och driver hela utvecklingen framåt. Men då ska det handla om seriös granskning, och inte sån här smörja som ser ut att vara ett beställningsjobb från scientologrörelsen.

      • Emanuel Karlsten skriver:

        Uppskattar ditt engagemang, men du har flera exempel på hur vi låter flera sidor komma till tals. Och skulle du ändå vara missnöjd har du alla chanser att publciera dig själv, din berättelse, dina åsikter, i vårt öppna tipsarkiv.
        Jag har svårt att se att journalistik faktiskt kan ha bättre förutsättningar att bidra till en helhetsbild av samhällets brister. Det är tråkigt att du inte ser det.

        • Tantbjorn skriver:

          Det är det nog inte så många som sett, inte jag heller.

          • Emanuel Karlsten skriver:

            Så ta då tillfället att dela ditt perspektiv, gör saker bra – det är då vår gemensamma journalistiska produkt blir bättre!

          • GuesteT skriver:

            Grejen Emanuel är att det journalistiska hantverket är uruselt medans underlaget är strålande. Det är NI som ska producera av det ni får in, det finns inte människor på jorden nog att få denna ”produkt” (som du känslokallt kallar alla dessa människors historia) till något vettigt om ni fortsätter med detta katastrofalt dåliga journalistik.

            Det här som ni bedriver är inte journalistik och det bidrar INTE till en helhetsbild.

          • Emanuel Karlsten skriver:

            Jag vet inte hur du tolkar mitt ”produkt” till att handla människor. En journalistisk ”produkt” är en bild som journalister kommer fram till. I det här fallet försöker vi bredda journalistbegreppet och inkludera även dig.
            Du har därmed två val. Att sitta vid sidan av och gnälla på produkten, eller att påverka genom att delta. Jag hoppas på det senare.

          • Gordonblixt skriver:

            Du har två val. Att ta ditt ansvar och åt dig av kritiken eller skylla misslyckandena ifrån dig. Jag hoppas på  att du ändrar till det förstnämnda även om det inte finns mycket hopp då du fick exakt samma kritik i förra sk ”granskningen” och du uppträdde på exakt samma nonchalanta, dryga sätt som nu.

    • Emanuel Karlsten skriver:

      Hej ”ssssmulpaj”. Jag vet inte just om det här fallet, men generellt kan det bero på att du använder tio olika anonyma namn för att kraftigt ifrågasätta personer som samlat mod till sig för att berätta sina personliga berättelser om den psykiatriska vården. Att då läsa att det är ”snyfthistorier”, snuttifiering och godtyckligt är en kritik som Livegranskningens journalistik klarar av, men är oacceptabelt mot de som vågar berätta sina berättelser.
      Vi ber dig, igen, visa större respekt.
      Och för att svara på din fråga: Givetvis lutar vi oss mot psykiatriker och läkares expertis i vår granskning. Men våra bloggposter är heller inga artiklar, det är en del av en research där vi välkomnar din och andras berättelser – och låter journalistiken och bilden av psykiatrin formas efter hand.

      • Sssssmulpaj skriver:

        Jag är förskräckt över din argumentationsteknik som inkluderar att sträcka oerhört mycket på sanningen.
        De tio olika namnen har du helt gripit ur luften. Det är oerhört tragiskt och direkt skadligt att du försöker få det att se ut som något det inte är. Jag kritiserar er brist på professionalism.

        Att du nu försöker rädda ditt eget ansikte genom att svärta ner mig och mitt nick kan man inte benämna än annat som under all kritik.

        Till alla andra säger jag igen: jag citerade ett bortplockat inlägg – därav cituationstecknen, brukligt vid citat. (Hallå Emanuel DET borde du faktiskt känna till?)
        För det andra syftade skribenten till GRANSKNINGEN och inte läsarna som skriver här.

        Skrämmande argumentation Emanuel, skrämmande.

        • Emanuel Karlsten skriver:

          Vi har såklart koll på att du, under olika namn, kommenterar från samma internetuppkoppling. Och det bryter mot de regler vi har satt upp kring kommentering på sajten.
          Du får gärna kritisera oss, men att skapa kritikvolym genom att låtsas vara olika personer är inte ok.

          • Sssssmulpaj skriver:

            Det du ser är ett IP till en STOR arbetsplats, vi har samma utgående IP. Men du har kanske andra metoder som tex att registrera mac-adress vilket inte är tillåtet?
            Maila abusen så får du samma svar.
            Så koll har du inte utan du försöker åter vinna retoriska poäng genom att töja oändligt på sanningen.

            Däremot är det BRA att du visar läsarna vilken typ av ”reporter” du är, att man har att vänta att bli nergjord och med förljugenhet om man inte smeker dig medhårs.

            I princip ALL kritik tas bort så, igen, så far du med osanning ”kritisera oss gärna”.

            Skulle vara kul om du gjorde en undersökning efter att ha bekänt färg så öppet ”Hur många har fortfarande förtroende för Emanuel Karlsten”.

          • bekymrad skriver:

            Mycket tröttande skitsnack är vanligt i psykiatrin, ibland fina ord men ofta utan mening. och det oavsett om det är patienter eller personal som pratar.
            Något som jag som personal bevittnat under många år, och ifrågasatt, från proffesorer och neråt till skötare, men som i det här fallet en patient. mycket snack och lite verkstad.

          • Vandande Pinnen skriver:

            Vad tråkigt, är det förbjudet att ha olika namn?  :(   Jag som tycker att det är kul att byta. Då får jag väl sluta upp med det :(

          • Rattratt skriver:

            Det finns inga skrivna regler alls att ta del av så där är Emanuel åter igen ute och cyklar.
            Att han syftar på egna outtalade är ställd utom allt rimligt tvivel, vad det gör för anseendet ska vi nog tala tyst om. ;-)

          • Sarah skriver:

            Men Emanuel. Det där är inga regler utan ett repotage i raden av många andra. Dessutom gäller det facebook…
            Så mycket borde du veta att det skiljer rejält mellan de två sakerna.

            Dessutom är det här en egen sajt, era egna ord, och dina påhittade regler finns inte länkade någon annanstans än i ditt eget inlägg.

            Så jag håller med det som sagts förut: gör om och gör rätt.

            Ett tips i all välmening: träna på självkritiskt tänkande.

          • Emanuel Karlsten skriver:

            Hej Sarah. Ett reportage? Tittar vi på samma länk? Som börjar med ”På Aftonbladet diskuterar vi med respekt för varandra och andra.”? Det är de kommentarsregler som gäller på Aftonbladet.se. I den här sajtens och bloggarnas fall kan man kommentera även utan Facebookinloggning.
            Men kanske är det för förvirrande för fler än dig. Ska fundera på om vi kan förtydliga det någonstans.

          • Sarah skriver:

            Det var rätt självklart att du inte har ryggrad nog och vågar stå för dina spydigheter och ditt översitteri.

            Ingen är förvånad över att inlägg som kritiserar din argumentattion tas bort.

            Det riktigt roliga är att aftonbladet slår på stora trumman att nu ska man minsann stå för det man säger. Attans Emanuel, du kommer inte få det lätt :D

          • Emanuel Karlsten skriver:

            Hänger inte med. Vad har jag tagit bort?

          • Stigselma skriver:

            Jag förväntar mig att finna ett ödmjukt tack att tålmodiga läsare orkar med din argumentationsteknik och fått dig att inse EN brist ni gör och nu har rättat till det. Det är knappast för mycket begärt.

          • Emanuel Karlsten skriver:

            Jag ger gärna ödmjuka tack. Så tack!

      • Moltass skriver:

        Varför bemöter du inte Tantbjorns inlägg?

  8. Azildah skriver:

    Min depression är inte djup, vad jag vet. Men deprimerad är jag. I stället för psykolog träffar jag en slags kurator/terapeut som jag får prata med. Hon är inte så gravt allvarlig som psykologer kan vara utan lite mer lättstämd. Kanske är bättre. Det är i alla fall mycket skönt att kunna prata med en utomstående om sina problem när det inte finns någon annan i släkten som kan lyssna längre.

    • Moltass skriver:

      Att få en bra terapeut, psykolog eller kurator, handlar väldigt mycket om personkemi. Ibland måste man prova sig fram med flera innan man hittar rätt.

  9. Salix95 skriver:

    Jag håller med de som anser att det är låg nivå på denna granskning. Det finns så många viktiga faktorer som inte berörs alls. Eftersom psykiatri och psykisk ohälsa är för gemene man ( inkl ab) ett område fullt av fördomar och okunskap och där flera av sjukdomarna i sin natur innebär att den sjuke många gånger upplever omvärlden på sitt eget sätt, kanske inte alltid fel men annorlunda. De sjuka är mer oroliga, mer lättkränkta, känner sig missförstådda osv de får inte ihop livet. Dessutom rent allmänt så finns det inte så många sjukdomar som vi kan bota idag, för flertalet sjukdomar är det ren symtom lindring. Detta gäller även inom psykiatrin, att lyckas väga det onda mot det goda. Samhället måste bli mer förlåtande mot alla de som inte är helt perfekta enligt mallen men också erbjuda alla de resurser som finns för en god hälso- och sjukvård. Oavsett var du bor,oavsett vem du är. Ab borde lyfta blicken lite och inte bara gotta sig skrämselrubriker. Det blir ju ingen hjälpt av , var lite konstruktiva eller gör ni er bara till för fler lösnummer???

    • Maria Trägårdh skriver:

      Hej Salix,
      Vi tycker att det är mycket viktigt att drabbade människor får berätta om sina erfarenheter. Vi kommer att lyssna på dem som har erfarenheter om de så är direkt berörda som sjuka eller deras anhöriga och närstående. 
      Vi granskar också pengarna och pillren, som du säkert har sett från läkemedelsindustrin via läkarna och ner. Den processen pågår. Vi bygger också en unik karta över hur tillgången på psykiatri ser ut i olika delar av landet. 
      Men vi är alltid öppna för förslag – låt oss höra dina konkreta idéer och tips! Exakt var vill DU att vi ska rikta blicken?

      • Thamen skriver:

        Samtidigt bör ni ta i beaktning att en del av de som träder fram och beskriver vården de fått som undermålig och under all kritik ibland inte ger en riktigt bild av hur det sett ut och vilken behandling de fått. T.ex kan en emotionellt personlighetsstörd människa uppfatta omvärlden och medmänniskor på ett sätt som inte stämmer överens med verkligheten.

        Symtom vid borderline personlighetsstörning

        Hur du beter dig, känner dig och förhåller dig till andra svänger hela tiden kraftigt fram och tillbaka. Du känner dig ofta arg, deprimerad, olycklig och har ångest.
        Känslorna kan gå mot leda och tomhet eller skräckartat stegras mot
        katastrof och övergivenhet. Du kan ha svårt att tygla dessa känslor och uttrycker dig oftast
        aggressivt. Du är impulsiv. Humöret är oberäkneligt och föränderligt. Du tycker inte att du duger. Du har en negativ självuppfattning. Det
        kommer till uttryck genom exempelvis missbruk av sex, alkohol, droger
        eller mat, vårdslöshet i trafiken, slösaktighet med pengar eller
        självmisshandel, inklusive självmordsförsök. I allmänhet lyckas du ändå dölja dina känslor och förställa dig för
        att passa in socialt. Därför går det oftast bra för dig i skolan eller i
        arbetslivet. I nära personliga förhållanden kan du däremot bli krävande och lätt hamna i beroende. Du är rädd att bli övergiven. Du pendlar mellan intensiv beundran och nedvärdering av andra människor. Om du upplever psykotiska episoder, är de oftast korta och präglas närmast av förföljelsetankar. Andra kan uppleva dig som ombytlig, anpassande och opålitlig,
        känslokall eller aggressiv och dra sig undan, vilket naturligtvis inte
        gör det lättare för dig (http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/Borderline-personlighetsstorning/). 
        AB har också ett ansvar här, hur granskar ni kritiskt det som skrivs? Det är troligtvis så att en del av de berättelser som framkommit bör tas med en nypa salt, eller kanske en näve salt. Vad tar ni för ansvar AB? Var är ert kritiska förhållningssätt till det som sägs? Ni kan välja att vinkla precis hur ni vill och sättet ni väljer gör det tydligt att ni vill svartmåla psykiatrin. Psykiatrin är inte alltid boven i en del av de fall som uppdagats, det finns också ett egetansvar hos människor.

      • Anguny skriver:

        Tonen här blev inte bra, det är bra att ni nu tar upp ett så här stort recherch underlag om psykiatrivården, det behövs.

        Men de vore kanske bra att ta upp en tråd hur personalen upplever situation i psykiatrivården, så slipper vi bil beskrivna och klassade som riktiga och oriktiga patienter.

      • Salix95 skriver:

        Det är bra att partienter och anhöriga får komma till tals, det som jag vill kritisera är att hela ert reportage känns ostrukturerat. Psykiatrin är ett viktigt område och ett område som inte alltid fungerar så bra. Varför undrar många och med rätta. Psykiatrin verkar in en komplex miljö; allt från attityder och tycka den runt psykisk ohälsa- vilket har en lång historia, sjukdomarnas natur, diagnossättandet som många gånger kan vara svårt att greppa, aktuell kunskap vad gäller olika psykiska sjukdomar och dess behandling,resursbristen inom vården, skillnader mellan landstingen och framför allt kanske bristen på samordning mellan olika samhällensinstanser såsom kommun, socialtjänst , primärvården vs slutenvård.
        Sedan kan jag tycka att det är intressant med en mer etisk och filosofisk debatt, kan medborgarna kräva att vi blir helt friska eller ska de nöja sig med att bli så bra som möjligt och få ett fungerande liv ( jmf adhd). Livskvalité är kanske mer viktigt att diskutera än 100% bot- för det kan vården inte så ofta erbjuda oavsett sjukdom.

    • Himlen99 skriver:

      Sitter verkligen folk och kritiserar AB för att de låter oss patienter berätta vår historia??? Det är möjligtvis inte så att ni som kritiserar ‘ den låga nivån ‘ på denna granskning jobbar inom psykiatri? Att resurserna är usla vet vi patienter bättre än några andra-och att det är tufft att jobba inom psykiatrin är inte svårt att förstå
      MEN-anser ni på fullt allvar att det synd om er som ‘drabbas’ av denna granskning är ju det en indikation om något på att ni inte bör jobba kvar. Herregud,har ni ingen skam i kroppen alls?

      • Lily skriver:

        Du får vara snabb för det mesta raderas kvickt. Kritiken har ALDRIG varit riktad mot de som skriver och heller inte för att man låterr andra berätta däremot mot hur journalister bedriver denna verksamhet, hur de vinklar berättandet mycket starkt, hur de brister i fakta och ibland inte ens håller sig till sanningen. Den kritiken framförs med all rätt.

      • Thamen skriver:

        Vem har skrivit att det är synd om de som jobbar inom psykiatrin? Inte jag iaf. Jag säger att man bör ta en del historier med en nypa salt och inte bara låta kritiker komma till tals. Jag säger att man bör ha ett något kritiskt förhållningssätt, något annat vore att helt gå ifrån vetenskapliga grunder. Som jag skrev tidigare så bör man ta en del berättelser med en nypa salt, med det menar jag också att det absolut finns de som behandlats orättvist. Förövrigt kan jag tycka att man kan ana en viss aggressiv underton i ditt svar. Det tjänar ingen på, försök håll dig till saklig information så vi får en ordentlig diskussion.

    • Hanna skriver:

      Aftonbladet SKA granska samhället, det är ju medias huvuduppgift? Ska dom strunta i det bara för att de visar sig att vår psykvård har brister?
      Jag har en vän som ligger inne på psyket. Hon har legat där i två veckor mot hennes vilja, hon får inte gå ut och hennes rum är mindre än en skokartong. Hon har inte fått prata med en psykolog än. Instängd i två veckor utan att få hjälp, hon kunde lika gärna vara i fängelse. Är det rätt? Låt Aftonbladet granska ifred, om ni tycker det är vinklat får ni väl dela med er om det positiva ni fått uppleva.

      • Anhörig skriver:

        Vad AB ska och inte ska göra ska vi nog låta vara osagt men att EN av medias uppgifter är att granska samhällsfunktioner är ganska självklart. De FLESTA media klarar ypperligt av att hålla en balanserad och hyfsat opartisk ton i sina gransningar, där brister AB stort.

        Vidare är en av medborgarnas skyldighet att granska media och aftonbladet och faktiskt inte svälja allt de skriver med hull och hår. Om du på fullt allvar menar att AB ska lämnas ifred ska även samhällsfunktionerna lämnas ifred från media. Vill du det?

        Mer personligt riktat till dig:
        Ett stort bekymmer när det kommer till diskussioner om psykiatrin är hur distanslöst det blir, det kryper under huden på alla och envar som på något sett kommer i kontakt med det.
        En sak som inte hjälper är över- eller underdrifter (skokartong)
        Sedan måste man som anhörig vara medveten om problemets natur, all vård kan inte ske helt på frivillig basis. Om vi driver igenom det som en lag kommer självmorden att öka drastiskt. Vill du det?

        Jag tvivlar inte på att din vän har en mycket jobbig situation men att hon är instängd utan hjälp tvivlar jag starkt på. Jag vill inte trampa på dina tår utan detta är sagt med största respekt. Hon kan uppleva det så och det är hennes sanning som ingen ska ta ifrån henne men det behöver inte betyda att det faktiskt är som hon upplever.

        • LeoB skriver:

          Elyn Saks är en mycket framstående människa, som har fått diagnosen schizofreni. Hon tillhör dem som menar att hon själva är hjälpt av medicin. Men den ska ges frivilligt, absolut inte under tvång. Tvångsvård bör man vara mycket, mycket försiktig med menar hon. Leta efter ”horrifying” i intervjun med henne här:

          A Memoir of Schizophrenia – TIME http://www.time.com/time/arts/article/0,8599,1656592,00.html

          • Anhörig skriver:

            Tvångsvård är inte lätt att få heller, det ska man ha i åtanke.
            Det är därför jag menar att både över- och underdrifter skadar mer än de tillför och därför man ska förhålla sig kritisk till denna ”granskning”. Många gånger framställs det som att tvångsvård är något man gör var och varannan dag med mer eller mindre alla patienter för att det är bekvämt för personalen. Det är så långt från sanningen man kan komma och det är som sagt svårt att få tillstånd tvångsvård.

        • LeoB skriver:

          Kanske borde jag lagt till att jag är mycket tveksam till antipsykotisk medicinering på grund av vad som kommit fram under de senaste årens forskning. Läs gärna Henrik Jonssons kommentar till Johan Cullbergs debatt-inlägg om detta problem i Läkartidningen:

          Läkartidningen – Antipsykotiska läkemedel bör endast ges vid pågående psykos http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=16777

          Läs gärna vad Cullberg själv skrev också. (Jag tror att både Cullberg och Jonsson en aning underskattar riskerna, men det krävs en lång förklaring till det. Och den passar nog inte här.)

          • Anhörig skriver:

            Självklart ska man försöka få en så nyanserad bild som möjligt.
            Problemet är att man har ändan bak hur man än vänder sig.
            En sjup obehandlad depression kan vara direkt dödlig, obehandlade depressioner ger förändringar i hjärnan på längre sikt. Allt det där vet vi.

            Problemet blir att hitta en lösning som passar just individen, för en del är det medicin, andra måste gå omvägen via ETC, tvångsvård etc och ytterligare vissa kanske skulle klara sig bäst på terapi. MEn, det får vi aldrig glömma, terapi kan aldrig vara den enda behandlingsmetoden för de som är _allvarligt_ sjuka. 

            Att individualiseringen är såpass dålig som den är får vi tacka våra politiker för och den psykiatrireform som genomfördes för 20(?) år sedan trots protester från expertisen.
            För att förtydliga: jag säger inte att vården var bra inna, men _syftet_ med reformen var framförallt av besparingsskäl.

          • LeoB skriver:

            Det finns såvitt jag vet ingen forskning som tyder på att de hjärnförändringar som fås pga depression inte går tillbaka när patienten blir bättre och börjar använda hjärnan så att den tränas. Det är tyvärr annorlunda med en del medicinering.

            Vad i all världen får det ifrån att terapi inte kan vara enda behandlingsmetoden (för de som är svårt sjuka)? Har du någon forskning som explicit visar detta?

            Tvångsvård ska enligt lagen vara reserverad för den som är farlig för sig själv och andra. Det är en svår bedömning så det är inte konstigt om det går fel ibland. Men det är värt att försöka åtgärda!

      • ... skriver:

        Jag ställer mig bakom Dig, Hanna. 
        Jag har också en vän som låg inlagd i flera månader utan att få någon hjälp, vård eller tala med någon. Han hölls bara inlåst och pumpades full av mediciner han inte ville ha, som gjorde honom dödssjuk. 
        Den enda sysselsättning och stimulans som erbjöds var att gå till rökrummet och röka. därav satt alla patienter där och kedjerökte dygnet runt. Ickerökande patienter började röka eftersom det var det enda som fanns att göra. Andra patienter gick ut och in i hans rum som det passade dem, så han blev bestulen på en massa saker, då han inte fick låsa sitt skåp i rummet. 
        Han beskriver sin tid där som den värsta mardrömesupplevelse han varit med om. Tiden inlåst bröt ner honom totalt. När han till slut fick åka hem, var han en spillra och en skugga av sitt forna jag. Hundra gånger sämre än då han åkt in. 

  10. Yngre vuxen kille skriver:

    Om folk tycker det är fel på granskningen tycker jag det är rimligt om andra lyfter fram sina erfarenheter då. Jag tror inte det är så att folk sitter och ljuger om sina historier. Sen är det också en fråga om vad syftet är med granskningen? Om syftet är att åstadkomma förbättringar och förstå vad som inte funkar skulle jag säga att den logiska slutsatsen är att de ”negativa” historierna är viktigare. Jag tycker generellt sätt också att folk är för intresserade av balans. För problemet är att skulle man blint bara leta medvetet efter sådant som skapar balans. Då kan det framställas som att det finns mycket som är positivt och mycket som är negativt med vården. Men frågan är då också hur sannolikt det är att det leder till förbättringar. Typ allt kan beskrivas både positivt och negativt, och är man bara ute efter balans så kan det lätt bli så att problemen bara slätas över. Och att det inte leder till förbättringar.

    • Emanuel Karlsten skriver:

      Det är sant. Vi har pratat om det länge och det kan hända att det har fallit lite mellan stolarna. Vi har nu lyft upp och efterlyst fler goda exempel. Se tex högst upp på sajten.

      • Moltass skriver:

        Hur kan ni öht inte komma på den iden redan från början?

        • Emanuel Karlsten skriver:

          Idén har vi haft länge, det är utförandet att lyfta det tydligt och ständigt även i det fasta redaktionella utrymmet som fallit mellan stolarna.

  11. Johanna8293 skriver:

    Jag drar mig lite för att kommentera här i det här forumet och berätta min erfarenhet av kränkande behandling inom psykvården efter tio år inom en psykiatri som behöver förbättras rejält.

  12. Puffan skriver:

    SLuta smutskasta journalisterna, när det är läsare som skriver och berättar om sina egna erfarenheter…
    Det är vad jag har att säga just nu.

    • Guest skriver:

      Det finns ingen smutskastning däremot befogad kritik.  Smutskastning är när man far med osanning för att framställa någon i dålig dager, något jag sett från  journalisterna men ingen läsare. Så den smutskastning som förekommer är riktad mot vården och i spetsen för den går journalisterna.

      Kritiken grundar sig i vinklingen som görs, att det saknas en helhetssyn då samtliga repotage utom ett är direkt negativ, bland annat. Läsarna tillför men journalisterna är de som till syvende och sist styr innehållet.

  13. Yngre vuxen kille skriver:

    Om tillgängligheten är så dåligt och de tar så lång tid, varför kan inte då landstingen tvingas betala för att folk går och kör KBT privat? Och flera har nämnt det här med t.e.x. 10 ggr, det är idioti. Man kan inte sätta en gräns på hur snabbt man måste må bra. Det måste till och med läkarna fatta att det kan leda till extra stress och mer ångest.

    • Psykolog skriver:

      Bra inlägg tycker jag. Det är väldigt mycket ekonomi i botten (och värderingar). Landsting har dock avtal med privata psykologer inkl KBT. Man får försöka stå på sig som patient även om det kan vara svårt.

  14. Quiet gest skriver:

    Oj! Nu raderas det friskt bland kommentarerna igen. =O

    Högst ordinära inlägg som inte är kränkande mot någon. Men det är klart
    eftersom det inte finns några regler att läsa vet vi inte vilken klurig
    regel det brutit mot…

  15. Anguny skriver:

    Tack, som du kunde läsa in så är det ett svar på hur mångas verklighet och situation är när vi söker hjäp. Situationer där man tappar omdömet.
     
    Vi har inga brutna armar och ben. Vi har inte akut hjärtinfarkt.
    Men vi är just då akut psykiskt sjuka.
      
    Och då i dessa situationer när vi söker hjälp är vi psykiskt sämre givetvis, annars skulle vi inte stå där.
    Då behöver vi inte bli bemötta oprofessionellt i, här behövs skolning av personalen. I mottgningar och på vårdavdelningar.

    De är här det behövs en förändring. Vi skall bli hjälpta av professionella människor, som kan visa det bästa mänskliga ”verktyg” och  instrument som det behövs i psykiatrivården.

    Sympati, empati, lugn, värme medmänsklighet, tillgänglighet, omtanke etc
     
    Det måste finnas plats för en som då står där.
     
    Vi kan inte bara mata på.
    Det finns många pengar för nolltollerans i trafikolyckor. Satsa lika många pengar till nolltolerans i psykiskt lidande, självmord.

    In med ett bemötandemanual som alla vill och skall följa inom psykiatrivården.

    Åter igen det handlar om akut sjuka människor.

    Den nästa kan vara du.
     

  16. Filippahallengren skriver:

    Har själv varit deprimerad.Började med kroppsliga besvär så som ryggont,nack-huvudvärk sen kom depressionen.Fick utmärkt hjälp på min vårdcentral. Mina barn har också haft bup/ungd.psykmottagning kontakt.Också där har vi fått all hjälp vi har behövt.Dom gör ett jättebra jobb sen kan det ju diskuteras i all oändlighet om pengar. Men rätt person på rätt plats är minst lika viktigt.

  17. marianne skriver:

    efter massor av år i psykvården av och till har jag fått en kontakt
    soj jag känner kan funka vi har träffats 3 ggr, har haft en dom senaste åren som varit en katastrof hon har gjort allt för att inte
    vilja ha med mig att göra, jag har försökt få byta men inte förrän nu efter 3 år. Har sett hur dåligt folk mår och bara fått piller

  18. Lenali62 skriver:

    Sitter just nu och läser alla inlägg i alla bloggar och blir förskräckt när jag ser alla inlägg som kritiserar och ifrågasätter vad människor har varit med om, det här visar ju tydligt vilken dålig empati det finns i sverige, och om det fungerar så här på en blogg då förstår man ju att psykiatrin och samhället ser ut som det gör. Alla människor ser saker och ting på olika sätt , respektera det och respektera varandra.Det gäller både patienter anhöriga och personal,För vi alla har väl fortfarande rätt att känna och tycka som vi vill utan att hoppa på någon annan eller själv bli påhoppad.

    Fortsätt att berätta om positiva och negativa upplevelser men sluta att klanka ner på dom som inte tycker lika ….

  19. Moltass skriver:

    I denna artikelserie verkar det vara vi läsare som gör det mesta jobbet. Husr mycketartiklar och notiser skulle finnar om vi inte delade med oss? Varfrö kan inte ni journalister ta ett par praoveckor ute i verkligheten och skaffa eget kött på benen inna ni startar denna granskning? Och genomför en granskning helt objektivt för en gång skull. Ni startar en granskning enl era subjekta hypoteser.

  20. Anonym skriver:

    Jag hade faktiskt funderat på att specialisera mig inom psykiatrin, men mitt intresse blir klart minskat av sådant här. Allt vi gör är ju ändå fel. Man vill ha en psykiatri utan diagnoser och utan mediciner, det man egentligen mest vill ha, det är någon att prata med som är tillgänglig precis när du behöver det. I så fall är du inte ute efter psykiatrisk hjälp, det du behöver är en vän, en förälder eller din mormor. Tyvärr har det gått inflation inom begreppet psykiatri, tidigare behandlade man schizofreni och bipolära, nu behandlar vi faktiskt mest relationsproblem, arbetslöshet och social ovana.

  21. Yngre vuxen kille skriver:

    Hur skrämmer Aftonbladet folk genom att vanliga människor får berätta vad de vart med om? Det där snacket verkar mer handla om att störa, eller kan jag tänka mig att det kommer från personal som är irriterade över att många är irriterade över hur vården fungerar.

  22. Sfrost81 skriver:

    Min man ligger inne på psyk för att han inte ska skada sig själv, men hur funkar psyk egentligen han ligger inne men får ändå tag i rakblad på avd och lyckas skära sig, en person uppmärksamande blodet på balkongen men natt sköterska sket i att kolla om något hänt, Men att han kan låsa in sig på en toa i 40 min o skada sig själv är under allkritik efter som de visste att han var sucid.. Skit på er vården i Gbg

  23. Moltass skriver:

    Fruktansvärt ovetenskaplig undersökning.

    • Emanuel Karlsten skriver:

      Menar du frågan? Ja, den är ovetenskapligt genomförd. Den har ju bara funnits här på sajten.

  24. Moltass skriver:

    Terapi kanske inte botar men det kan hjälpa att leva med sitt handikapp.

  25. Annica skriver:

    Lata läkare.

    Läkarna är lata och ställer några frågor och ställer sen en diagnos enligt deras läkarbok.

    Om sen någon annan läkare, sjukvårdspersonal, försäkringskassan, den drabbade, dennas anhöriga, etc. kritiserar det hela så börjar trackaserierna.

    Problemet är att de INTE lyssnar på andra människor inom exempelvis sjukvården utan gör det lätt och lägger till någonting så det ska se så illa ut som möjligt för den drabbade patienten.
    Vore kanske på sin plats om psykriatikerna gjorde sitt jobb och HJÄLPTE de psykiskt sjuka och skrev att de som INTE är psykiskt sjuka är friska (på samma sätt som ex. en ortoped gör).

  26. Sara Azizi_31 skriver:

    jobbat i pyskiatrin i 8 år, tyvärr kan jag säga än idag gråter jag för visa pat som behandelades så illa av många sjukhus personal, (Läkare, ssk ussk samt vårdare.) Jag säger alltid ”Gud hjälp alla dessa pat som hamnar i pysk och hos de läkare som jag jobbade med”, Visa människor bör ej jobba på pysk om de betyer sig som grisar och tänker ej på att de jobbar med att en människa blir frisk från den diagnos som de har get. ”jag ber igen och igen Gud att hjälpa alla dessa människor”