Alltid känt mig utanför och inte riktigt passat in trots stor strävan och önskan till det. I senare tonåren utvecklade jag Bulimi. Mådde lite bättre med maten efter 2 års terapi men inte så mycket bättre i helhet. Åren har gått med flera olika terapier, bla psykodynamsik terapi, psykosocial terapi, kognitiv terapi, basal kroppkännedom, olika diagnoser som ospecifik ätstörning, blandade ångest och depressionsymtom och nu senast bipolär sjukdom dessutom olika antidepressiva mediciner som aldrig haft effekt utan snarare antingen lagt locket på eller gjort mig mer stressad. Har haft och har djupa depressioner, ångest, panikångest, självmordstankar och ilska plus då min ätsörning som aldrig låter mig koppla av. Har stora tillitsproblem och känlsomässiga svårigheter. För ett år sedan bytte jag husläkare som skickade en remiss till psyk och där har jag nu fått diagnosen, kanske, Bipolär Sjukdom typ V. Har provat en stämningsstabiliserande medicin+antidepp som inte fungerat alls utan bara gjort mig mer toppad. Har nu bytt läkare på psyk på uppmaning av min psykolog och min sjukgymnast och hon har nu satt in ytterligare en ny medicin. Det som känts och känns bäst är den basala kroppskännedomen, den är mitt andrum. Bara vara tyst och andas. Ätstörningen finns där hela tiden, självmordstankarna likaså. Båda är en möjlighet att få slippa allt, en frihet. Hur vet man vad och vem som är rätt för en? Just nu är Bipolaritet populärt, för några år sedan var det utbrändhet och kognitiv terapi. Vad kommer härnäst, vilken diagnos kommer jag få nästa gång? Är nu 35 år och vet inte hur länge till jag orkar försöka kämpa.