Jag lider sedan tonåren av kronisk depression, dvs. utan medicin halkar jag ner i ett djupt svart hål direkt. Jag har fått, och får den bästa vården (är snart 50 år). Förra gången jag halkade in i depressionens klor, för ett år sedan, föll jag ner i djup depression i samband med att jag själv (korkat) försökte minska medicineringen inför ett medicinbyte jag hade planerat ta upp med min läkare. Under de perioder jag mår bra – vilket oftast är flera år – skriver husläkaren ut medicin. Därför hade jag vid den tidpunkten ingen kontakt med psykiater. Jag tod kontakt med min husläkare som genast kontaktade psykiatrin och jag fick tid till specialist inom tre dagar och hade tillgång till omedelbar hjälp 24 timmar/dygn under de dagar jag var tvungen att vänta. Jag stod under tät bevakning med besök flera gånger i veckan hos psykiater under den tid det tog att få upp mig till ytan igen och fick därefter genast tid för terapi. Den hjälp jag fick var ovärderlig och det bemötande jag fick var helt fantastiskt! För egen del kan jag således inte säga annat än att jag är mycket nöjd med den psykiatrivård jag har tillgång till.