Sverige måste sakna kompetenta läkare i psykiatri. Detta måste väl ändå ingå i utbildningen för allmänläkare. Vissa preparat klassas som narkotika och det är som bekant en het potatis, trots att förskrivning är nödvändig som ångestdämpare. Hur många läkare vågar skriva ut några piller +antidepressiv medicin för att patienten skall fungera socialt de närmaste dagarna?
Många kritiserar namngivna preparat och menar att dessa inte har någon verkan. Där ligger ett stort problem, man måste pröva sej fram till en bra kombination. Jag tror, utan att veta, att många med ångest och liknande inte söker läkare förrän vederbörande har haft problemen så länge att vård är enda alternativet. Man bör betänka att psyksjukdomar snackar man tyst om, det är liksom skämmigt. Högt blodtryck kan man snacka med grannen om men inte ångest.