Jag sökte hjälp för sexuella övergrepp som skedde i drogat tillstånd, bl a i hemmet på natten. Fick ingen hjälp av vare sig soc eller polis. Fick inte ens rätt till ett drogtest. Socialtjärring såg till att jag fick en gynundersökning, när jag var symptomfri. Sedan vändes det resultatet emot mig. Därefter började mitt helvete. Min son skulle tas ifrån mig med LVU. Jag gömde honom då i utlandet. Då vidtog staten ett motdrag. Två poliser kom hem till mig helt plötsligt en fredags eftermiddag, när jag hade varit på Komvux. Någon vill ta in mig på dåvarande LSPV. Jag trodde inte att det var sant. Det var chockartat och helt otroligt. Beslutet togs om intagning, trots att jag var helt frisk. Jag sändes till en institution, där jag tvångsmedicinerades med sprutor. Första sprutan jag tog krävde 8 man, då jag satte mig till motvärn. Vilka djävla idioter. Av medicinen fick jag dimsyn, kramper och kunde inte sitta, gå eller stå. Som kronan på verket fick jag också något slag sanningsserum. Jag var inte mig själv, så jag berättade vart jag gömt sonen. Jag hade aldrig gjort det om jag varit fri från deras jävla droger. Är helt övertygad om att det var ett sanningsserumliknande läkemedel som jag fick. Syftet var att jag skulle berätta var jag hade gömt sonen. Sonen kom med flyg och han omhändertogs mha LVU. Sedan fick jag inte träffa honom på 17 år. Helt otroligt. Myndigheterna fortsatte att djävlas med mig. Jag lärde mig dock ganska snart hur jag skulle tacklas med psykiatrin. Jag blev behandlad precis på samma sätt som mördare som får straff att vårdas. Jag hade en sk särskild utskrivningsprövning. Jag bara skakar på huvudet när jag skriver detta, för det är knappt så jag tror själv att jag har varit med om det. Jag skrev dock ut så småningom, efter ca 6 veckor. Ja, vad skulle de göra. De måste ju få det att se ut som att jag var riktigt sjuk. När jag kom ut tvingade jag att gå och prata med en psykiatiker. Jag var så trött på dem, så jag sa: – ja då tar jag med mig en bok och läser vid dessa besök. Då sa psykiatikern: – ja, gör du det så överväger jag att låsa in dig igen. Vilka djävla trollpack. Vilka människoförstörande idioter. Helt inkompetenta om alla mänskliga värden. Efter dessa händelse räckte det inte. Staten var tvungen med hjälp av psykiatrin att tvångspensionera mig också. Ja, vad skulle jag göra? Överklaga…. ja visste, det gjorde jag. Men det hjälpte inte. Jag var tvångspensionerad, längst ner på samhällsstegen. Då var det något som hände. Jag fattade att jag kunde vände detta onda som hänt mig till något positivt. Så jag gjorde bokstavligen något för mig själv som jag inte kunnat gjort utan tvångspensioneringen. Jag utbildade mig. Sedan när jag var färdigutbildad, så öppnade jag eget företag. Där är jag nu. Egen företagare. Försäkringskassan gick till slut med på att befria mig från tvångspensioneringen. Men, tyvärr så slutar inte historien här. Andra sprider förtal om vad jag har varit med om. Det leder till en massa elände ekonomiskt för mig. Folk fattar inte att staten sätter bara etiketter. Etiketter är till för att göra folk och i synnerhet mig – icke trovärdig. Icke trovärdig för att jag har något att berätta om dessa sexuella övergrepp som begås i drogat tillstånd.
Psykiatrins makt är enorm. Men det är ett enda stort bedrägeri. De verkliga sjuka är de som byggt upp psykiatrins maktmedel mot medborgarna. Vem som helst kan bli hämtad av polisen och inlåst och tvångsmedicinerad. Och fattar du ingenting så har du ingen sjukdomsinsikt.
Mitt tips till andra som söker hjälp. Undvik socialen och polisen, om du har ett hett ämne att anmäla.