Lite kort kan man fatta det hela när läkare och vårdare ”förvarar” en person på låsta allmänpsykiatriska avdelningar när man inte har andra problem än att man ogillar äta mat. Istället blir man utsatt för övergrepp, som enligt personal och läkare är fullt lagliga, läs nedan om min erfarenhet. Ingen har ännu ställts till svars för det hela men jag blir hotad än idag.
Den psykiatriska slutenvården borde granskas stenhårt, speciellt inom Stockholms läns landsting där jag själv var intagen mellan åren 2000-2004. Anledningen jag var intagen där var en allvarlig ätstörning men jag förvarades i väntan på specialistvård på två kliniker som turades om att ha mig förvarad, Ankaret i Handen samt avdelning 32, Nacka närsjukhus.
Där utsattes jag först för en ren fysisk misshandel, knytnävsslag i magen (överallt där märken inte syns öppet), iskalla duschar mellan 45 och 90 minuter i sträck. När jag till slut föll ihop av utmattning av denna behandling så var jag ett enkelt offer för dem att manliga personer kunde fortsätta sina perversa handlingar i form av rena sexuella övergrepp.
Allt det här hände givetvis efter besöktider och då avdelningarna var helt låsta. Men värst av allt är att läkare var fullt medvetna om det hela och till och med hade gett personalen tillstånd göra det! Det som också hände vad gäller ren fysisk misshandel var en kväll på Nacka sjukhus avdelning 32, där blev jag inledd på mitt rum och lagd i sängen, sedan tar en manlig person tag i min fot, vrider den ur led och i journalen heter det givetvis, ”han trampade snett när han reste sig från soffan”. Foten undersöktes senare på Södersjukhuset och jag blev hoppande på kryckor i två månader innan jag kunde stödja på foten igen.
Ett antal av personerna som utfört misshandeln och övergreppen mot mig har framfört, vid tillfällena samt per telefon, allvarliga mordhot, som även de polisanmälts utan vidare åtgärd från rättskedjan. Blir än idag utsatt för dessa mordhot men det är ju meningslöst polisanmäla då inget händer.
Jag har aldrig fått bearbeta det som hänt och valt att hålla det mesta för mig själv då mordhoten jag får framförs som att om de tar livet av mig så kommer de få det se ut som självmord och då glömmer alla det snabbt och ingen minns något. Så min enda utväg är flykt ur landet, om jag nu skulle haft ekonomi för detta, eller eget självmord då jag inte orkar leva med det här.
Bifogar en fil på en anmälan jag gjort och som även finns på en bloggsida där jag valt att presentera materialet dock utan mitt namn.
Det verkar som en utbredd korruption inom vården föreligger, men det vill ju ingen tro på heller.
Saken har polisanmälts och de är rekordsnabba på att lägga ned detta omedelbart. Har anmält saken fyra gånger med samma resultat. Ingen vill se sanningen i den rättskedjan.
Sedan har denna anmälan för kännedom och anmälan mot personalen skickats till Socialstyrelsen, HSAN, Göran Hägglund, samt försökt få saken prövad upp till Regeringsrätten samt yrkat på skadestånd hos Justitiekanslern. Döm om min förvåning att Socialministern för Sverige aldrig kommit med ett svar trots två separata brev med ett års mellanrum!!
Justitiekanslern säger att landstinget gör själva bedömningar på skadestånd och de har ingen möjlighet att bevaka sjukvården.
Nu efter väldigt många år och en enorm trötthet från min sida så orkar jag inte med det hela längre. Har gjort det jag kan för att försöka fly landet. Men min ekonomi tillåter inte detta tyvärr. Måste utanför EU och hela den biten för att för möjligheten till ett nytt liv. För ingen verkar ta dessa övergrepp på allvar,och skulle mitt namn eller denna händelse tas upp någonstans så skulle halva psykiatrivården i Sverige rasa samman, kanske därför ingen vågar ta upp det.
Länk till bloggen http://sllmissbrukad.wordpress.com