Min kontakt med psykiatrin var tidsbegränsad och fick inte pågå hur länge som helst. Efter cirka tre års kontakt med psykiatrin fick jag i vintras helt plötsligt min samtalskontakt avslutad. Trots att jag vid det tillfället mådde mycket dåligt. ”Det finns andra patienter som står på kö för utredning” var förklaringen till att jag inte fick fortsätta.
Det är ju helt förkastligt att det inte är patientens behov som styr om man får behandling eller inte. Dom tar ingen som helst hänsyn till hur jag mår i dagsläget, utan jag anses ”färdigbehandlad”. Nu står jag utan kontakt med psykiatrin och plågas av återkommande depressioner.