För ett par år sedan lades jag in på en psykiatrisk vårdavdelning på Södertälje sjukhus. Jag la in mig frivilligt då jag både var deprimerad och hypoman på samma gång. Jag behövde hjälp med att få sova och pga självmordstankar kune jag inte längre stanna hemma.
Första chocken kom den första natten på avdelningen. Jag kunde inte sova och hade en snarkande medpatient på rummet som väckte mig i ett. jag tog min kudde och mitt täcke för att gå ut i TV rummet för att se lite TV och sova en stund i en gungstol.
Innan jag ens hade hittat ut i korridoren blev jag stoppad av 4 st personal som bad mig med bestämda röster att gå in på rummet igen. Jag blev tillsagd att vara på rummet till kl 06.00 på morgonen.
Under hela min visstelse där, så skrev jag dagbok om hur vi patienter bemöttes och behandlades.
Den största skillnaden var bemötandet av män och kvinnor med pågående ångest.
När du har ångest, kan du knappt sitta still mer än några få sekunder. Så det blir att en person med ångest vankar av och an i korridorerna.
Under den här veckan var det 2 st män på avdelningen med stark ångest. Den ena nästan okontaktbar men efter några dagar så började han prata med mig. Vi var några stycken som hade sällskap ut i rökrutan och vi prtade med varandra. Den här mannen och den andra som också hade ångest och vankade av och an berättade för mig.
De berättade, att när de bett personalen på avdelningen om hjälp så hade de bara blivit hänsvisade till att TITTA PÅ TV !!!
Personalen hade inte satt sig ner och frågat om det behövde hjälp, inte gett dem en klapp på axeln, en kopp te eller bara lyssnat. Nej, de skulle gå o se TV, vilket knappast är den bästa eller lättaste medicinen vid stark ångest.
Men om någon av oss kvinnor råkade fälla en tår i matsalen pga ångest, så kom det genast i alla fall en av personalen och satte sig hos oss.
En del av personalen satt och läste veckotidningar ute i korridoren under sina arbetspass och visade ett totalt ointresse för oss patienter. Fick veta att hon var timpersonal. Jag är glad att jag var så pass klar i huvudet, så att jag kunde dokumentera det hela inifrån.