Det tragiska är att så fort missförhållanden uppdagas så ropar man på ”fler sjuksköterskor!? OCH…
SOM MAN BÄDDAR FÅR MAN LIGGA… heter det ju.
Sjuksköterskor och psykiatrisjuksköterskor ska vara lösningen på allt elände i vården…konstigt nog!
Kan bara säga att dessa grupper inom vården egentligen inte har med själslig vård att göra i första hand eftersom psykiatri handlar om kunnandet om medicamenter främst.
Man behöver ingen sjuksköterska om man mår psykiskt dåligt utan en kunnig person som hjälper till med att gå till botten med problemen för att lösa upp de själsliga blockeringar man har då.

Jag förnekar dock inte att en del sjuksköterskor har, fattar och förstår problemet… men det är frivilligt. De är inte till för att hjälpa människor lösa inre konflikter och tillstånd . De delar mediciner kollar hur pat mår och berättar i bästa fall om biverkningar samt är läkarnas hantlangare. Doktorn hit och doktorn dig, många sjuksköterskor är ytterst okunniga och ibland undrar jag om vi stannat kvar på 1800talet.
Jag påpekade på mitt arbete att
”de personer folk går och pratar med” i stan inte har en lämplig utbildning för detta ändamål.
En av mina kollegor visste dock absolut! att en av dom var sjuksköterska :/
och så är det…hårresande! ! Jag själv skulle själv aldrig sökt upp den där …”firman”.
Eftersom jag är djupt involverad i vården av psykiskt sjuka och umgås på ett annat sätt med dessa personer, nära och dagligen så hör och deltar jag i samtalen vilket gjort att jag har full insyn i hur vården fungerar samt hur ”människooffren” (som ja ser det) tänker och har lärt sig…för det mesta.

Så här låter det:
Nu vill jag ha
medicin, medicin, medicin
meddetsamma
Jag vill bli bra så jag kan höra la, la, la musiken!
tra la la la….piller!

På samma gång som man vill detta;
berättar man att problemen kvarstår när man fått piller och att pillren inte hjälper som man vill att de ska göra …”karusellen” fortsätter med byte och tillägg (man tar ytterst sälla bort) av mediciner ..man får cocktails som skulle få de som inte äter dessa kemikalier bli liggandes under bordet i en vecka eller månader, utan överdrift.

Många gånger har jag villat skrika rakt ut , ropa ut vad jag tycker men..”att tycka” är förbjudet och för riskabelt om man inte hör till ”medicinfacket” eller har en sådan tjänst (kunnig är jag men innehar inte en medicintjänst) så om jag har åsikter eller pratar om medicineländet kan jag få sparken eller bli förflyttad och anmäld til l”lex Maria”… ha ha ha..sjukt nog! för… väck inte den björn som sover.

Jag har ingenting emot att man för en kort tid äter antidepressiva eller nåt annat för nån speciell sjukdom om man nu vill det, bara om man samtidigt arbetar med sina blockeringar…som man tyvärr oftast inte gör.

Allopatisk medicin är en krycka som inte botar eller läker… Själen läker ihop sig själv bara den får bearbeta sina sorger, medicinen för dessa tillstånd heter tid,rätt näring, kärlek och förståelse.

Eftersom kunskapen om alternativ är låg, då man inte fattat och förstått att alternativmed som.ex. homeopatmedicin,akupunktur, energimedicin, näring, fettsyror, bra mat, rörelse, vänner gör större nytta än kemiska mediciner i många lägen…de flesta faktiskt.
Inom alternativmedicinen finns både erfarenhet och kunskaper men som dock inte kommer ut riktigt pga att enskilda personer och läkemedelsföret tjänar stora summor på ditt illamående, lobbar och svärtar ner alternativmedicinarna och kallar dem för kvacksalvare…fy så lågt!

Man ska veta att många alternativmedicinare har lika lång eller längre utbildning än ”vanliga läkare”. De lär sig samma om kroppen läser samma litteratur, men viker av mot en annan riktning så att säga.

Så som det är nu proppar man i människor piller så de knappast kan stå på bena eller inte alls utan blir sängliggande, INTE ett uns av bearbetande av sina inre blockeringar eller på något sätt hjälpa söka svaren i djupet av väsendet, det är inte alls konstigt att PSYKvården är sjuk och att det ser ut som det gör nu.

Sist: Kunskapen om själsliga tillstånd som hindrar människan att leva fullt ut har alltid varit låg.
I början av 90-talet tog politiker beslutet att man skulle minska det psykologiska arbetet med människor för att istället införa mer kemiska mediciner… det gjorde man också men synd var det för vi var på god väg. Politikerna trodde vården av människor skulle bli billigare med mediciner men tyvärr har det bara blivit dyrare, skördat mängder med människoliv och orsakat massor av lidande och sorg inte bara för den sjuke utan även för deras barn, anhöriga och vänner.
Så är det!

Ps. Aftonbladet undrar vad man har för känsla om allt detta.
Uppgivenhet skulle jag vilja säga men är ändå hoppfull för nu är läget så illa att hela samhället börjar gunga, vakna, undra,tänka, reagera…som sig också bör skulle jag vilja säga.
Mvh