Jag är mor till en person som drabbats av psykoser ett flertal gånger – den ”förvaring” som erbjuds är under ALL kritik. Trots tunga traumatiska händelser har medicinering varit det enda som erbjudits – inte någon vetting sysselsättning eller några samtal som kan leda framåt. För att inte tala om de ohyggliga lokaler som patienterna får hålla tillgodo med. En sovplats, en korridor att gå fram och tillbaka i, ett helt enkelt äckligt rökrum, ett allrum med TV. Detta på ett 20-30 tal patienter. Inga aktiviteter, utan allt som erbjuds är att dag in och dag ut gå fram och tilbaka i korridoren. INGEN MÄNNISKA SKULLE SJÄLVMANT UNDERKASTA SIG SÅDAN OVÄRDIG BEHANDLING – och detta gäller de absolut svagaste i vårt samhälle. De har ingen egen röst för att kunna försäkra ett människovärdigt behandlande.
Varför är det så svårt att skaffa fram en anläggning som är säker, har natur, möjlighet till kontemplation, möjlighet till fysisk träning, kanske vardagliga hushållssysslor så kontakten med vardagen snabbt kan återupprättas, kanske få ett intresse att slå rot och utvecklas, kanske bara få sitta i lugn och ro och titta på en sten om det är så det kanske känns.
Nej, tvi och fy! Boskap behandlas bättre än de i vårt samhälle som inte klarat av trycket psykiskt och verkligen behöver hjälp av omgivningen. De som borde strida för sina patienter har verkligen bara resignerat till att ordinera den ena personlighetsförändrande medicinen efter den andra.
REFORMERA PSYKIATRIN!