här följer en del episoder ur mitt liv;

psykvård – norr.

av Issa Jesus, lärjungen magnus

jag har personlig erfarenhet av psykvård, öppen, (öpt, som jag har just nu) och sluten (ltp), vård

om ni vill ta del av mitt liv och hur jag har det, så skriv en rad till mig så får vi prata.

har diagnosen schizofreni, och

kan berätta om en lpt jag var på i våras

jag blev inlagd på 32:an i sunderbynssjukhus, och de strippade mig på alla rättigheter, psykläkaren som var ansvarig för min inläggning ville kanske se om jag gick att driva till våld, så de såg till att jag under tre veckor inte fick sätta min fot utanför avdelningen. inte ens med rökarna.

tillslut en kväll flippade jag på mitt rum, jag tog dricks glas och muggar och kastade dem i taket, för att takbelysningen skulle gå sönder, jag blev nog lite desperat.

sen efter att de städat bort splittret från golvet och lämnat rummet så gick jag till tvättfatet på mitt rum, slet ner armaturen ovanför och tog lysröret

och gick sen till receptionen och de skrek och försökte fånga mig, jag knäckte lysröret över knät sen lämna ja över resterna till vårdaren som dök upp. jag kände mig som en jediriddare som kämpade mot mörkret.

efter att de pressat mig till det, var de nöjda, psykläkarna, senare nån dag därefter fick jag gå ut med personal, med rökarna. jag fick gå ut 10 minuter, var andra timme om jag ville det.

med detta vill jag ha sagt, att får de väl vantarna på en så har man inga rättigheter längre, allt tas ifrån en.

man blir ett vårdpaket som de skyfflar omkring.

men det vill jag tillägga, personalen e väldigt fin i övrigt, jag har inget å klaga på när det gäller vårdarna, möjligen en å annan meningsskiljaktighet ibland.

——-

en annan gång, förde de mig till bältningen , (en annan lpt),

för jag försökte fly från mitt rum när de skulle tvångsinjicera trilafon i mig och jag är spruträdd,

de bröt upp armarna (och jag har axelskada som gör att det gör fruktansvärt ont när axeln/armen förts upp bakom ryggen) bakom ryggen och jag kved bara, fick inte fram att det gjorde ont, och de injicerade olika injektioner i mig när jag var i bältnings rummet. 2-3 injektioner tror jag.

kanske jag ska säga så här i förbigåendet, att jag annars är en fridens man som följer Jesus i allt, och lever ett stillsamt kristet liv här i luleå.

det finns mer att hämta från mina inläggningar sen förr, om jag minns dem vill säga, det känns lite kompakt alltihop.

hälsningar till alla goda människor därute i sverige, och hälsningar till församlingarna som Tror på Himmelens Gud.

Tro på himmelens Gud, han bär, när inget annat bär….

(av egen erfarenhet vet jag det) tack Jesus!

och när allt ser som mörkast ut, då brukar jag säga;
– Ske Guds vilja!

då blir det bra. eller så kan man tänka; Det blir som Gud vill.