jo..

psyk, avd 32, sunderbysjukhus, norrland.
jag ville berätta om när jag försökte nysta upp mitt förflutna, där det funnits en del knutar som funnits med mig från förr.

——-

nu är det mesta löst, genom de tre stegen i syndabekännelsen ;

1. bekänn synden, en i taget.
säg; detta bekänner jag som synd; ” …. ”

2. vänd dig bort från synden (andligen)
säg; jag vänder mig bort från denna synd, andligen.

3. bedj Herren om förlåtelse över den synd du dragit på dig.
säg; Herren, jag ber dig om förlåtelse över denna synd.

detta gör er fri inför Herren från synd. ty Han kommer förlåta er, men gör inte om svåra synder gång på gång för det är att korsfästa Jesus återigen. att synda på nåden.

——-

jag berättade lite om hur det låg till för en sköterska och frågade om man kunde få prata med en kurator eller liknande, för/men det genomsnittliga rådet var att prata med vårdare,

men om man börjar nysta upp sitt förflutna till en vårdare så får man dra det till nästa, som kommer på nästa skift, istället för att berätta hela historien för en o samma person, en o samma kurator t ex.

jag har vid flertal tillfällen föreslagit att man skulle införa en tjänst där en kurator (terapeut, psykolog eller liknande) kunde ta emot patienter som är inlagda för samtal, typ ang måendet, livet osv.

och att denna kuratorn skulle kunna ha ett eget kontor
(vet bl a att det finns fd rökrum som nu är förråd, som skulle kunna fungera som kontor) dit folket på avdelningen skulle kunna vända sig till.

och är det en kostnadsfråga, så skulle man kunna dra ned på tjänsten så att den inte är mån-sön. utan kanske bara är måndag, tordag & lördag? eller bara nån dag i veckan.

det finns i dagsläget en sjukhuskyrka som bistår med diakonissa som kommer på avtalad tid till avdelningen, då man förfrågar efter dem, som man kan samtala med. och deju bra med bön och allt det, det hjälper.

men är man i en livskris så kan man behöva kurator hjälp, utbildad personal som kan hjälpa en med viktiga råd och adekvat hjälp för just den situation man är i.

det finns mig veterligen inte på sunderbynssjukhus, avdelning 32.

så det vill jag gärna skulle tillföras. som dagsläget är så äter man, sover och inte mkt mer på avdelningen. det är mer av en förvaring än att man ska kunna komma tillbaks till livet efter en kris. man blir inte aktiverad, möjligen om man går på en promenad med vårdare, en samling folk från avdelningen.

det var lite om det jag ville framföra om vården i norr.
men maten brukar va bra! tack landstinget m fl 😉

frid vare med er, alla dagar!
Issa Jesus, lärjungen magnus, Luleå.