Jag har sedan 2,5 år då jag tog min dotter till akutpsyk då hon började skicka sms att hon ej orkar leva fast hon vet bättre…….Jag visste inte så mkt om psykvården då som jag gör idag. Ringde o rådfrågade vad jag skulle göra när man får såna sms av sin dotter o de svarade med att fråga om jag tror att hon kan skada sig själv? det vet väl inte jag svarade jag o frågade på vad som brukar hända om de får för sig att skada sig själva….då fick jag till svar – jaa hamnar de i psykos så kan det gå fort. Shit pomfritt tänkte jag vi kommer på engång den risken tar inte jag till en dotter på 24 år.
Sagt o gjort vi åkte o efter 6 timmar där fick vi då åka hem o hon skulle bo hos mamma. Hon fick medicin. Sen var jag väldigt glad att psykvården i Sala är så bra de ringde varje dag tills hon fick träffa en psykolog o sedan fortsatte allt.
Men den första medicinen var ej bra så hon fick byta. I denna veva gick hon på soc o hade oturligt nog en på socialen som ej visste något om psykiskt sjuka. Dit gick mycket energi fr min dotter samt fr mig som mamma. Dottern hade en sambo då som också led av psykisk sjukdom men han var inte lika aktiv som min dotter med att vilja bli frisk helt enkelt. De fick efter mycket om o men 2 nya på soc och då började allt vända. Min dotter fick sin Godman o jag kunde agera mamma istället. I och med att jag lärt mig en hel del om min dotters Bipolära så har jag öron o ögon öppna för hur andra har det.
Har hjälpt en systerdotter också med att ta henne till psykakuten då där hon bor bollades hon bara fram o tillbaka och jag sa att så får det ej gå till. Hur ska redan en psyksjuk individ orka gå genom allt om o om igen då de knappt orkar ta sig upp ur sängen med all ångest osv.
I min systerdotters fall var det ju så att hon på grund av sin ångest hade flera år innan börjat dämpa den med öl vilket gjorde att hon tog mod till sig att gå på behandling och har då fått antabustabletter för det samtidigt som hon skulle få psykvård. Psykvård skulle hon få på sin hemort genom husläkaren men eftersom hon även hade alkoholproblem så kunde de ej ta emot henne där utan hon skulle träffa någon där de brukar fika i en lgh och det tyckte min systerdotter inte kan hjälpa henne då kan hon sitta hemma o fika. Men då jag tog henne till psykakuten så skulle de hjälpa henne men husläkaren var tvungen att skriva en remiss….lättare sagt än gjort. det tog 2-3 månader innan remissen skickades och sedan fick hon vänta 3 elr 4 dagar efter 3 månaders gränsen innan hon fick träffa läkaren igen på psykakuten…..då hade det gått ett halvår!! Det skulle behövas mer förståelse fr myndigheternas sida hur allt ska gå tillväga för en psykisk sjuk individ orkar inte med att bli skickad hit o dit…..förstår att det är många som tar sitt liv för de inte har nån hjälp på sidan som förstår.
Allt tar för lång tid innan någon fattar vad som pågår.
Min tanke går till de människor som ej har någon som kan hjälpa dom, min dotter kan ringa o säga att kom o hämta mig för jag orkar inte o det kan de andra också göra men vem ringer den som ingen har?? Då måste det finnas hjälp o få men jag tror att många får klara sig själv o då hinner de bli ännu sämre i sitt mående o gör kanske saker man annars ej gjort.
Idag har jag lärt mig se mer än jag kunde för 2.5 år sedan.
Idag lever min dotter ett bra liv som ensamstående med 2 barn. Så bra det nu kan bli men allt tar sin tid.