Några år har det blivit. Ibland inspärrad och neddrogad, annars ute i öppenvården där jag för tillfället inte träffat någon på över en månad.
Läkare har jag inte sett till på ett halvår trots att jag får mediciner.
Det finns ingen uppföljning och de små insatser de försöker med emellanåt blir inte slutförda.
De provar många olika mediciner som känns ”bara för att”, biverkningar är vad jag fick.
Så då går det något år till, inget händer och jag mår lika dåligt fortfarande. Som bäst en kurator att prata med, som bäst en läkare att träffa var 4:e månad.
De säger många fina saker, hur mycket livet kan bli bättre och vilka åtgärder de kan tänka sig erbjuda. När det gått ytterligare något år vet jag att det bara är prat, de menar det inte.

När psykiatrin inte fungerar, vart vänder man sig då? De säger att de ska hjälpa mig men de har inte tid. Det räcker inte till.