Hej,
Psykården ja, den kan man säga mycket om. När jag 14 så började jag och min dåvarnde pojkvän att exprimentera med droger. Efter en heroinöverdos dog han och jag har sedan dess haft panikångest, skuldkänslor, velat dö osv och aldrig, hur mycket jag än bett om det, fått ens prata med en psykolog. Psykvården tar inte emot mig eftersom jag använder heroin och andra opiater som självmedcinering, dom tar inte ens in mig i hallen sålänge jag inte är ren. och ren blir jag aldrig utan att få hjälp att bearbeta hans död och min skuld i den. Jag vill inte knarka, men jag kan bara leva om jag kan dämpa den värsta ångesten, och det går inte utan drogerna. missbruksbehandling i öppenvård har jag erbjudits, men det löser ju bara mitt missbruk, inte bakgrunden till det, och jag får ingen sån hjälp. Har sökt överallt, soc har inga pengar, och kan bara erbjuda ppenvård, och som sagt, psykvården ser mig som något om katten släpat in. Läkare har skrvit intg om att jag är döende flera gånger, men det hjälper inte för sjukvården skickar mig bara fram och tillbaka då ingen kan ta mitt fall eftersom jag har psykiska problem, men självmedicinerat mig till missbruksproblem. Och så här verkar det vara för många, vem knarkar när man mär bra psykiskt liksom?