Under hela min uppväxt har jag fått höra att jag var speciell och inte som alla andra.
Jag mådde mycket dåligt på grund av mobbning och övergrepp inom ett flertal kategorier.
Redan efter första samtalet med psykolog på BuP fick jag antideprisivt utskrivet utan någon som helst förklaring varför.
MEdicinerna blev fler och oförståelsen högre, villket gjorde att jag mådde sämre.
Medicinerna bröt ner mig och diagnos efter diagnos ställdes på mig.
Hela tiden fick jag höra att det var mitt fel.
Nu när jag ca. 5 år efter fårr ett barn ringde socialtjänsten upp mig och meddelade att det valt att starta upp en utredning om hurvida jag klarar av livet som mamma.
De hade planer på att ta ifrån mig mitt barn!!

Inte förän efter utredningen fick jag reda på vilka diagnoser de hade satt på mig inte heller mina föräldrar visste..
Jag hade blivit bortrövad min ungdom och barndom helt utan vetskap..