Min kvinnliga släkting lider av schizofreni/ paranoid. Hon blev år 2000 anmäld av sina grannar och blev då tvångsintagen på S:t Görans sjukhus och vräkt från sin bostad samtidigt. Hon rymde dock från sjukhuset efter bara några veckor. Sedan dess har vi i elva år kämpat för att hon ska få en egen bostad igen. Men kommunen vägrar att ge henne det. Så i elva år har hon tvingats bo växelvis hos oss släktingar. Vi har varit i kontakt med kommun, psykiatri, socialen, politiker, schizofreniföreningen men hon har fortfarande ingen egen bostad. Till saken hör att hon dessutom under denna tid haft hälften av tiden vårdnad av sin son som också alltså han varit tvungen att bo hos olika släktingar under denna tid. Det vi upplever är att det inte finns någon hjälp att få överhuvudtaget varken med vård, omsorg eller boende om man är psykiskt sjuk. Det är skandal.