En bekant jobbar inom psykiatrin med ständig läkarbrist där det är mer regel än undantag att flera läkare tar samtidig semester (7 veckor) under den värsta tiden för många av de som mår dåligt, dvs på sommaren. Därefter åker de iväg på läkarkonferenser direkt efter sin semester. Pga av detta så måste sjukvården hyra in extremt dyra läkare istället. Jag tycker ni borde granska hur landstingen hanterar läkarfrågan/bristen och varför läkarfacket begränsar antal utbildningsplatser på läkarlinjen, trots extrem brist på just psykiatriläkare. Hur kan dessutom ett landsting som är deras arbetsgivare acceptera ett sådant beteende (samtidig ledighet och konferenser) då man egentligen borde jobba dubbel övertid för att hinna med de mest nödvändiga vårdintygen för att förhindra självmord bland många patienter. Detta hade aldrig accepterats inom näringslivet utan resulterat i en omedelbar uppsägning.