Jag har sett att många klagar på att de inte får hjälp för stora besvär men det finns andra sidan där man inte har tillräckligt. Något jag upptäckte när jag sökte upp sjukvården för att få göra en dyslexiutredning. Detta avslogs därför att det inte störde min vardag och behövde jag inte en utredning. För att få någon form av svar sökte jag en gång till och den gången för att få göra en fullständig utredning, nu väntar jag på svar för remissen.
Jag tillhör dem här som alltid legat bara precis så mycket efter att det inte setts som ett problem. Förrän nivån på mina studier ökat. Utan en diagnos har jag inte rätt att begära hjälpmedel från min högskola, som behövs för att jag ska klara mina studier. Hade de velat utreda dyslexin kanske jag hade haft ett efterlängtat svar nu men jag hade inte ”tillräckligt” med problem.