Ingen framgång efter fem års helvete

Det var när jag var 15 (är 20 nu) helvetet började, allt var mörkt och panikattackerna hade pecis börjat. Skolan skickade mig då till bup, som i sin tur inte såg allvaret. Jag fick hjälp med paniken, men allt det andra, nedstämdheten, ilskan, ångesten, humörsväningningarna och sömnbristen, det blundade dom för.
Jag fick en kurator att prata med en gång varannan vecka men det var ju långt ifårn den vård jag behövde.
Till slut fick jag antidepressiva utskrivet men det var ingenting som hjälpte.

När jag var 17 fick jag nog och tog en dödlig överdos med piller och jag blev inlagd på bups psykavdelning. Där gjorde man nästan alla slags utredningar och kom fram till en del diagnoser, atypisk autism, bipolär typ II och borderline. Men jag började må allt sämre. När det var dags att behandla dessa diagnoser gick det mindre bra och det dröjde bara två månader innan jag hamna på en psykiatrisk avdelning igen. Jag försökte ge mig på olika terapiformer men ingenting bet och jag blev allt sämre.
Efter det vart jag inlagd 8 gånger till. Och på psykavdelningar är det ingen lek, man blir behandlad som skit, verkar alltid besvära personalen som aldrig har tid för sina patienter. Och man är alltid passiv och ligger där i sjukhussängen dag in och dag ut. Jag har fått prova ett 20-tal antidepressiva, lugnande, sömnmediciner och stämningsstabiliserande preparat.
Blivit diagnostiserad och odiagnostiserad. Nu har däremot mina läkare på psyket, arbetsterapeuten och öppenvårdskontakten gått ihop till att ansöka hos socialtjänsten om ett behandlingshem men det verkar inte bli av heller eftersom jag måste pova andra insatser först vilka jag inte behöver.
Men nu sitter man här inlåst, drogad på benso, okapabel till att arbeta, sysslolös och djupt deprimerad. Det är inte meningen att låta som att jag tycker synd om mig själv men det har vart en lång resa som bara verkar ha börjat men man tycker ju att man efter 5 år ska kunna ha gett nån form av lindring.
Hur kan psykvården ha låtit det gå så långt, och hur kan socialtjänsten bara ignorera sjuka människor såhär?
Skärpning!

  • Tjänstgörande redaktör: Mikael Hedmark, Sebastian Laneby
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lena K Samuelsson
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB