Kanske inte sådär ”jättebrutalt” när man läser rubriken.
Fick en ”muntlig diagnos” 2008 där min sociala fobi fastslogs. Sen stannade mina möten hos min psykolog upp och vi fastnade i samma hjul.
Efter ett tag slutade jag.

Fram till hösten 2010 ”medicinerade” jag mig själv mot mina depressioner och ångest med alkohol, och började snabbt fokusera på något jag faktiskt kunde ändra – och där påbörjades min ätstörning som gav mig ett BMI på 16.
Jag skulle enligt arbetsförmedlingen gå till en läkare och be om en sjukskrivning. Ja, jag fick en sjukskrivning på en vecka + tunga sömntabletter, ångestdämpande, lättare sömntabletter och antidepprisiva. (Detta efter 15min möte med en läkare).

Jag bestämde mig slutligen för att skriva en egen-remiss till vuxenpsykiatrin där jag nu gått sedan Januari 2011.
Fick skriftlig diagnos på socialfobi och agorafobi.
Sen första besöket så har jag fått höra att det ska påbörjas en utredning om bipolär, borderline samt förvrängd verklighetsuppfattning men har inget fått. Jag och min psykolog sitter fortfarande djupt rotat i den sociala fobin och min ångest blir mer och mer intensiv utan hjälp. Valde själv sedan att gå till läkaren och be om att få ångestdämpande utskrivet. Fick antideprissivt och svagare sömntabletter..

Nu är jag i ett stadie där allt verkligen faller samman och min psykolog är beredd att skriva ut mig och sen står jag helt själv.