Hej! Detta är det tredje mailet jag skickar in. Jag har varit psykiskt sjuk i tre år, det började med en aggressiv psykosepisod för tre år sedan, psykosen är behandlad men sedan dess har jag pinats av en enorm bieffekt. Framförallt yttrar den i sig att jag är paniskt rädd för att återinsjukna. Inget är dock så jobbigt som det faktum att jag märkt av hur min omgivning ändrats, flera har slutat höra av sig och fullständigt ignorerar mig. Ingen som kände mig innan min sjukdom, förutom min familj, behandlar mig på samma sätt. Folk är så jävla rädda, det är hemskt! Jag är samma människa, trots det jag har drabbats av. Det ska inte anses konstigare än att drabbas av cancer eller någon annan fysisk sjukdom.