Med en mamma som i över trettiofem års tid åkt in och ut ur psyk(vården)? för manodepressivitet. Som dotter har skuld över att vara en belastning och skam över att mamma belastar samhället nu nått sin kulmen. Känner att jag nog skulle ha skämts lika mycket som läkare om jag på trettiofem år inte utvecklat hållbarare metoder än piller och elchocker!?
I filmen Gökboet finns ju åtminstånde möjlighet till fysisk aktivitet. Göken lägger sina ägg i andras bon. Där får de värme och möjlighet att överleva, växa till en egen individ. Kanske är vi många med köldskador från uppväxttiden? Men som gör oss handlingsförlamade.