Vår dotter fick diagnos AD/HD när hon var 5, Tourettes syndrom när hon var 6 år, aspergers syndrom när hon var 14. Hon äter idag strattera mot sin AD/HD och det fungerar utmärkt. Circadin för sina sömnrubbningar fick hon när hon var 14 och flickan kan själv beskriva vad fantastiskt skönt att äntligen kunna somna och kunna sova en hel natt. Hennes diagnoser har hjälpt henne att förstå sig själv, att aktivt leta efter strategier att hantera sin tillvaro. Jag vill inte ens tänka hur hon skulle må utan sina mediciner, hur svårt hon skulle ha att klara sin vardag. Jag är tacksam mot sjukvården som hjälpt oss som familj. Vår dotter har aldrig varit som sina syskon eller sina klasskamrater. Och framförallt innan aspergerdiagnosen var livet ett svårt för henne. Hon förstod inte varför det var som det var för henne. Idag vet hon och kan oxå berätta hur hon tänker och på vilket sätt det skiljer sig från oss andra. Hon är idag 17 år och går i en vanlig gymnasieskola. Och med lite justeringar och lite specialhjälp så fixar hon det bra.
Vad jag blir upprörd över är att någon ”tyckare” kan förvägra min dotter hennes liv av ren okunskap. Uppmärksamhetsstörning och impulsiviteten är inte bara att vara stökig. Asperger är inte att vara känslokall. Det är så tydligt vilka svårigheter dessa barn och ungdomar har. Och hur ledsna de blir över att inte kunna det som andra kan. Och med facit i hand med den resan vår dotter gjort så har två mediciner och omgivningens kunskapsökning gjort att hennes liv fungerar och fungerar bra. Det är inte ”rocket science”, utan bara kunskap om varje respektive diagnos. Bara tanken på att hon inte skulle få sina mediciner för att ngn säger att det är humbug får mig att ligga orolig på nätterna.
Jag skulle vilja att Aftonbladet funderar kring varför en vetenskaplig diagnos som Asperger eller AD/HD kan ifrågasättas. Och varför det rör upp så mycket känslor. Och varför scientologerna inte gillar den och lägger ned så mkt resurser på att arbeta mot den. Rent logiskt förstår jag inte detta. Ingen skulle ju säga till en diabetiker att skärpa sig. Men människor som har ett genetiskt problem med signalsubstanser kan man säga detta till. Eller skälla på föräldrarna eller skolan. Arma barn.
Och varför flickor har längre väg till vård än pojkar.
Det skulle jag vilja veta mer om.
