*Nedanstående text skrev jag i min blogg, 2007. Granskning i all ära, det intressanta är vart det kommer leda till.*

”Det kunde lika gärna varit jag. Ang. psykvården. Sällström.”
15 februari 2007, kl 18:49 Skrivet av EnQ

Psykvården av idag är under all kritik. Nu sägs det ju inte rakt ut vad som har hänt Johanna Sällström, men oavsett hur hon dog, så framträder nu en bild av att hon mådde dåligt. Hon hade troligen en ”livskris”, vilket kan betyda djup depression, utmattningssyndrom ”utbrändhet” m.m. Hon avled då hon var hemma i Malmö under en permission. Från psykiatrin kan man anta?

Det kunde lika gärna ha varit jag. Johanna Sällströms bortgång berör mig så enormt mycket, troligtvis för att vi är i nästan samma ålder och jag har också varit nere i en djup utmattningsdepression för inte så länge sedan. Jag har också barn, precis som hon.

Tack vare rätt kontakter bl.a. så klarade jag mig igenom den värsta krisen. Jag fick en medicin som hjälpte och hade mycket bra kontakt med min psykolog, som jag fortfarande träffar. Utan henne och min läkare och utan rätt hjälp kunde det ha slutat helt annorlunda.

Jag har flera vänner som har legat på psykakuten och alla har dom mått mycket, mycket dåligt. Ingen av dom jag känner mår idag så vidare bra, men dom lever. För dom betydde psykvården förvaring, och det är väl så jag också har uppfattat dagens psykvård. Förvaring och medicinering.

Med tanke på hur många människor i Sverige som mår dåligt så kan man bara gissa vart vårt samhälle är på väg. BRIS är nedringda av barn som far illa. Vuxna super, drogar, skriker och slår. Människor är stressade och gör allt för att försöka hålla skenet uppe, tills dom kraschar.

Regeringen kan sätta till pengar och låsa in alla psykfall, men föga hjälper det dom som är friska utöver sin ”livskris”, eller depression. Här måste det till en stor förändring i samhället.

Jag skulle vilja se behandlingshem byggas upp. Minst ett i varje kommun. (Eller avsätt delar av sjukhuset/psykiatrin till friskvård i stället för sjukvård.) Här skulle finnas jourtelefon, läkare, terapeuter av olika slag, psykologer och stödpersoner. Man skulle kunna ha förebyggande åtgärder, information, yoga- och hälsokurser, självhjälpsgrupper och stödgrupper som träffas regelbundet.

För en person som drabbas av en depression/livskris, skulle det innebära att hon (eller han) snabbt får hjälp, av tex. en stödperson. Rätt medicin kan sättas in vid behov, en läkare kan sjukskriva, samtalsterapi kan erbjudas. Vid inläggning även vila, massage, hälsosam mat, avslappningsövningar m.m. Personen ska inte behöva vara ensam och få fullständigt stöd tills hon är tillbaka och börjar känna sig piggare igen. Det ska erbjudas yoga/stödgrupper, frigörande andning eller andra personliga utvecklingsmöjligheter. Nätvärk kan byggas och fokuseringen ska ligga runt trygghet, mänskligt stöd/support, tillit och kompetens. Man ska bli lyssnad på och slippa all onödig byråkrati som en sjukskriven annars ofta måste brottas med.

Vi behöver friskare människor, för att kunna skapa en friskare värld.

Lyssnar du Fredrik?

Det kunde lika gärna varit jag.
/EnQ 15 feb 2007