Jag har fått diagnosen bipolär 2 och har flera självmordsförsök i bagaget och psykiatrikern ville testa en ny medicin kallad Seroquel Depot på mig. I biverkningslistan fanns det med som vanlig biverkan att man får ökad aptit och därför går upp i vikt. Jag sa att jag inte vill ha några mediciner som påverkar min vikt negativt då jag har hjärt- och kärlsjukdomar i släkten som kan relateras till övervikt. Min morfar gick bort när han var 46 år av hjärtinfarkt dels beroende på hans övervikt. Psykiatrikern sa att det inte är alla som får den biverkningen och insisterade på att jag skulle börja med medicinen ändå.
På en månad gick jag upp 7 kg och jag blev desperat och bad läkaren om hjälp. Hon skickade mig på en kurs om kost och hälsa, som om det vore min kunskap det vore fel på. Jag kunde mer än sköterskorna som ledde kursen och det hela var fullständigt meningslöst. Det spelar ingen roll hur många förmaningar man får om kost och motion när aptitregleringen är så störd att det känns som att svälta fastän man går upp i vikt. Jag bad läkaren att sätta in ett preparat kallat Topimax som enligt specialisten Lars Häggström i sin bok om bipolär sjukdom rekommenderar att man sätter in för att motverka viktuppgång som orsakas av neuroleptika (sådan medicin jag åt) just pga riskerna för följdsjukdomar av övervikt. Läkaren vägrade då hon ansåg att den medicinen eventuellt kunde orsaka tillfälligt sämre mentalt tillstånd hos mig. Jag tyckte att jag var villig att ta den risken men fick ett blankt nej.
Ett halvår senare hade jag gått upp 10 kg och fick veta att jag utvecklat fettlever pga övervikten sedan jag börjat med Seroquel Depot. Trots att jag inte var extremt fet hade min genetiska uppsättning orsakat inlagring av fett i levern och jag fick prognosen att jag kommer att utveckla skrumplever om 10 år om jag inte går ner i vikt. Och av de som utvecklar skrumplever dör 50 % inom 5 år. Alltså hände det som jag varnat för, att jag skulle få en dödlig följdsjukdom pga övervikt som orsakats av medicinen mot bipolär sjukdom. Vid det laget hade Litium satts in istället för Seroquel med ett glapp emellan och till följd hade jag försökt ta mitt liv och nära nog lyckats. Litium är också en medicin som påverkar vikten men jag har trots det gått ner 6 kg. När jag har ifrågasatt detta behandlingsscenario för myndigheterna tycker de att risken att inte behandla min grundsjukdom med dessa mediciner överväger risken att ta dessa mediciner.
Alltså säger de till mig att det är godtagbart att jag dör om 15 år bara jag inte dör nu för att deras karriär står på spel.
Detta kallar jag myndighetsövergrepp och miljoner andra människor utsätts för detta varje dag pga psykiatrikernas enfald. När ska detta få ett slut? Läkarna måste lyssna på sina patienter, endast de själva vet hur deras kropp och psyke fungerar i detalj.
Varför anses grav övervikt och fetma vara godtagbara bieffekter vid behandling av psykiska sjukdomar när det kan leda till döden lika väl som den psykiska sjukdomen kan?