Jag hamnade i psykvården på grund av deppression efter att ha blivit kränkt och illabehandlad av en arbetskolega som såg till att jag förlorade jobbet. Jag har haft tur med både mediciner, kognitivpsykoterapi och ETC. Det kognitiva och ETC gjorde susen för min del. Jag stod på mig och drog mina tankar till sin spets för att vara säker på att få den hjälp jag behövde. Det jobbigaste är väntetiderna. För dem som jobbar är det ”ett tag”, för den som väntar och mår dåligt; en evighet…