Jag har haft kontakt med BUP så länge jag kan minnas, det står i mina papper från när jag var ca 11 år gammal att jag verkade nedstämd, inte bry mig om mig själv eller min hälsa, att det fanns risk att jag skulle bli deprimerad & att ”man skulle hålla koll på det”, men det gjorde dem inte.
Första gången jag blev inlagd på BUP-akuten så var jag 15 år gammal, min kompis hade ringt polisen så dem kom & hämtade mig & körde mig till BUP-akuten. Jag fick berätta för läkaren att jag mådde dåligt delvis pga att jag är överviktigt, delvis för att jag tycker inte om mig själv & pga saker jag varit med om. Läkaren skrev in mig & jag fick dela rum med en anorektiker. Jag frågade varje dag om jag skulle kunna få byta rum för jag mådde dåligt av att dela rum med en som var så smal, när jag redan själv tyckte att jag var stor, men svaret jag fick var bara ”men då kanske hon tar illa upp & blir ledsen för att du vill byta & vi vill inte riskera hennes tillfrisknande”. Efter en vecka, med mer skada än nytta gjord, så skrev dem ut mig. Enligt dem så verkade jag må bra igen så jag behövde inte vara inskriven.
Efter några månader så blev jag inskriven igen, fick iallafall ett eget rum denna gången.
Men sen efter en vecka igen så skrev dem ut mig & sa att dem kan inte göra nåt mer för mig & att dem trodde att jag bara var där för att skaffa mig vänner & det var andra som behövde min plats bättre än mig, det fanns ingen plats för mig helt enkelt.
Efter ca ett halvår så hade jag möte med läkaren på BUP som jag hade haft enda sen jag var liten, & jag fick bokstavligt talat skrika mig till att få antideppressiva.
Jag var så inställd på att BUP-akuten skulle kunna hjälpa mig & att jag skulle må bättre när jag fick antideppressiva, men så var det ju inte.
Jag tog antideppressiva i ca ett halvår – ett år, sedan bestämde jag mig för att inte ta dem längre, dem hjälpte inte helt enkelt.
Nu, 4 år senare så är jag fortfarande deprimerad, men jag skadar inte mig själv längre & jag har ingen kontakt med BUP.
Inga av de framsteg jag har gjort är tack vare BUP, dem gjorde det bara värre & jag tackar gudarna för att jag nu klarar mig utan dem nu.