Vår son är inte psykiastriskt diagnostiserad men hans beteende stämmer väldigt bra in på BDD, som är en form av förvrängd och kraftigt negativt förstärkt självbild. Jag orkar inte skriva långt, men alla våra kontakter med BUP har varit en katastrof, och vi har varit på två olika BUP i Stockholm. Den ena bup gjorde till slut hembesök då sonen uttalat att han inte kommer att bli så gammal. ”Tänkter du,… e, e, e, ta livet av dej?”. ”Nej, det tänker jag inte”, svarar han, å så var den saken klar ur BUP’s synvinkel. Jag tror fortfarande att det är fullt möjligt att han i sina mörka stunder skulle kunna göra det. Den andra BUP ställde auktoritärt en diagnos som inte på några punkter stämmer in på någon av sonens karakteristika. Jag har inget som helst förtroende för psykvården för unga. BUP-akuten tar bara emot de som kommer dit frivilligt och som har sån självinsikt att de behöver hjälp. Det finns inga instanser att slussa in en icke-akut psyksjuk person i systemet. Alla vill bara bli av med problemet, inte lösa eller hjälpa till att lösa det. Det finns så många unga som behöver ”lättare” stöd och hjälp, länge, i vardagen. Men det kanske är bäst att låta de ta livet av sig, då kostar dom inget.