Jag tycker att ni borde granska den höga förskrivningen av bensodiazepiner inom psykiatrin. I mitt fall blev jag övertalad att börja använda bensodiazepiner, trots att jag inte ville. Läkaren garanterade mig att de inte var beroendeframkallande. Efter några år med förskriven dos, blev jag tvingad att sluta ta min medicin, eftersom man inte kunde kombinera samtal och medicinering. Det var enda sättet att få behandlingen att fungera. Efter utsättningen av bensodiazepinen Xanor, fick jag mycket svåra abstinensbesvär som började klinga av först efter c:a tre år, och samtalsbehandlingen har givetvis inte fungerat, trots att jag s a s ”uppfyllde min del av överenskommelsen”. Utsättningen gjordes c:a fyra gånger långsammare än rekommendationerna i FASS, men trots det blev det den mest fruktansvärda upplevelsen i hela mitt liv. Psykmottagningen på hemorten och deras Xanor-förskrivning har förstört mitt liv fullständigt. Trots över 80 läkarbesök efter Xanor-utsättningen, har det inte gått att bli återställd, så jag har mycket negativa upplevelser av psykvården.