Jag vill berätta hur min mamma blev behandlad av vården och psykvården när hennes man gick bort och hon blev ensam, ledsen och deprimerad. Hon har aldrig tidigare varit deprimerad.
Ledsen och förvirrad blev hon mot sin vilja (hon hade stört grannarna på natten och letat efter sin man) inlåst på en psykiatriavdelning.

Jag som enda anhörig fick inget veta förrän hon redan var inlagd. Jag fick ringa runt på olika inrättningar för att hitta henne, ingen visste var hon var. Jag har aldrig varit på en psykiatrisk avdelning tidigare så jag var inte förberedd.
Jag och min dotter åkte för att hälsa på henne och träffa psykiatrikern som var mammas läkare, vi blev inlåsta i ett rum för att vänta på mamma. Det hela var skrämmande både för min dotter och mig.
Fyra personer kom in i rummet tillsammans med mamma. En av dem visade sig vara psykiatriker. Det första hon föreslår är elbehandling eftersom mamma inte ville ta emot piller. Det hör till saken att hon träffat min mamma någon enstaka gång och hade omöjligen kunnat lära känna henne. Min mamma fyller 82 år. Jag vet inte om hon menade att jag skulle säga ok till behandlingen mot mammas vilja, men jag sa att det var uteslutet, det blev inget mer samtal utan psykiatrikern och hennes medarbetar travade ut ur rummet. (Det var ett väldigt kort möte kanske 10 minuter). Mamma var fullständigt förtvivlad när vi var tvungna att åka och hon blev inlåst igen. Det kändes inget vidare att behöva lämna henne där, men vi hade inget val.

Mamma blev efter någon dag förflyttad till ett annat sjukhus närmare där hon bor, där jag också besökte henne, båda sjukhusens avdelningar var de mest bedrövliga och deprimerande jag någonsin varit på i sjukvården. Båda avdelningarna hör till Stockholms Landsting. Nyckelrassel och de till och med inspekterade min medhavda handväska och godiset jag hade med mig. Jag hoppas att varken mamma, jag eller min dotter någonsin behöver besöka en liknande inrättning.

Min mamma har återhämtat sig något så när efter detta och minns inte så mycket av det här själv. Hon sover numera på nätterna men är som sagt 82 år och minnet sviktar.