En skötare blev allvarligt misshandlad på en rättspsykiatrisk avdelning. Arbetsgivaren fråntog honom rätten till nödvärn, en grundlagsskyddad rättighet som alla annars har. De två arbetskamrater som var med vid händelsen gjorde absolut ingenting för att hjälpa sin kollega utan kom sedan med en uppdiktad historia som anklagade skötaren för obefogat våld.
Arbetsgivaren har rätt att leda och fördela, men i detta fall så har man ju satt sig över en lag. Skötaren gjordes rättslös och de två kollegorna fick oemotsagda sätta agendan. Idag vågar ingen personal helhjärtat gå in och agera vid en våldssituation. Det gör att personalen känner sig än mer otrygg på arbetsplatsen vid händelser präglade av hot och våld, men det skapar också en osäkerhet och ambivalens hos patienterna – som tro det eller ej, faktiskt känner en trygghet i att personalen är att lita på när det är stökigt, antingen av egen hävd eller på grund av annan aktör.
Det är ett allvarligt hot mot hela rättsapparaten ifall en chef på en avdelning tillåts ta en lag i egna händer och därefter godtyckligt fördela rättigheter till vissa av sina anställda. Ytterst utgör det också ett hot mot patientsäkerheten. Och en redan tokig intagen blir ju inte lugnare vid en upptrissad händelse där risken för konversionshysteri är påtaglig.
Vad kan syftet vara att baktala en arbetskamrat? Vad vinner man egentligen på att sprida lögner om någon som är tänkt att stå vid ens sida när något händer? Som patient skulle jag absolut vilja ha en personal som jag vet kan hantera mig utan att jag kan skada mig själv eller någon annan. Det ingår väl i vården? Där skall väl hjälpen finnas, oavsett om man är frivilligt intagen eller tvångsomhändertagen?
Skrämmande också att som personal inte kunna få känna sig trygg på sin arbetsplats, särskilt inom rättspsykiatrin som tar emot de allra svåraste patienterna – och i många fall väldigt farliga. Tänk vad hemskt för den här skötaren som gick till jobbet som vanligt och sedan lämnades ensam med en patient som bara slog och slog… hoppas verkligen att hans kollegor tänker om och byter jobb, att arbetsgivaren tar sitt ansvar och ger den stackars skötaren en upprättelse. Vad jag förstår är det ganska vanligt att personalen får ta emot slag inom vården, men att råka ut för en sådan ”tjuvsmäll” av sina kollegor måste smärta än mer. Att därutöver tvingas utstå spott och spe från sin arbetsgivare är en kränkning som inte i ord kan beskrivas. Ställer mig därför frågan ”vem kan man lita på när det blir hoola-bandoola”?
