har lidit av panikångest några år, sökte hjälp för 6 månader sen och har fått sertralin och citalopram. Båda totalt verklösa förutom ökad ångest. Blev riktigt illa för några nätter sedan så åkte in akut till psykiatrin. Väl där fick jag prata med en riktigt trevlig läkare, vi satt säkert och pratade i 2-3 timmar. Han övertalade mig att stanna över natten.
Sov knappt någonting och det var inte förrän på eftermiddagen som jag fick träffa en annan läkare. Denna sa fel namn upprepade gånger. Satt i ett rum med 4 personer (läkaren, två läkarstudenter och en vårdare) + mig själv och kände mig allmänt pressad av antalet folk. Svarar så gott jag kan på frågorna men känner mig inte bekväm i situationen. Läkaren blir irriterad över mina korta svar. Säger att jag inte trivs med så mycket folk i rummet. Det skulle inte vara några problem enligt läkaren. Fast jag säger att för mig är det ett problem. Blev erbjuden sprutor som jag inte riktigt förstod vad dom innebar eller Ect. Efter första inläggningen. När jag tackade nej till att bli inlagd sa läkaren att det bara var att gå då. Ingen mer hjälp, ingen uppföljning, ingen kontroll på medicinering eller nått. Ville jag inte ha sprutorna där så kunde jag gå. Känns som att sprutor och inläggning inte borde vara första alternativet. Tappade totalt förtroendet för psykvården efter detta. Inga samtal, ingen kontaktperson utan sprutor var lösningen. Och att bara ”slänga” ut mig utan uppföljning kändes som ett stort fuck off..