Min bror lades nyligen in på en psykhem för en jävla massa skit som är svenska rättsystemst fel!
Ett självmords försök senare blev han inlagd, nu är han ut skriven och för första gången EVER lyssnar någon på oss. När vi berättar vad som hänt och de lyssnar, förstår de och hjälper verkligen!
På bara några veckor har han förändrats radikalt till sitt gamla jag. Visst är det en lång väg kvar att gå men att veta att vi inte är ensam i det här och att båda han och vi har hjälp är guld värt!
Så fort vi kom in i lokalen blev man väll bemött av båda personal/patienter. Alla hjälper en! man kände på en gång att det var ett bra ställe.
Visst är t.ex. maten inte den bästa och så, men hjälpen är det viktiga, och den har vi verkligen fått!
För min familj har detta varit ett stort jävla tacksamt steg i rätt riktning. Evigt tacksam till dom på hemmet att min bror mår så pass bra nu som han gör.
Att han bara är i livet, och inte längre alls är lika deprimerad gör att jag nu ser ljust på framtiden!