Psykvården har jag börjat lämna bakom mej. Är ganska utled på alla 1000-tals turer med mediciner, byråkrati och iskallt bemötande, inte minst från psykakuten i Borås.
Jag åkte in för ett par år sen, hade skurit mej masser och inte sovit på jättelänge, var i minst sagt dåligt skick.
Vad fick jag? Otrevligt bemötande av en minst sagt bekväm och föraktfull sköterska, sarkastiska kommentarer, hån, blev ignorerad till max, hänvisad till att sitta själv i ett litet väntrum tillsammans med en berusad man som ville ”ta hand om mej” , dock var denna gubbes omsorg och hårda kramar lite min räddning just den där otäcka oktobernatten, hade jag inte haft honom vid min sida så hade jag med stor sannolikhet sjunkit ner i en psykos, var så snurrig i skallen och uppskrämd.
Helt underbart att jag idag kan välja att lägga psyktramset bakom mej, äter fortfarande mediciner dock, men kan idag göra andra val, vilket jag är stolt över:)

Men ve och fasa för skrotbilen psykiatrin och lata sönderrökta gaphalsar!

/frida