Varför är det så svårt att få dygnetruntvård för psykiskt sjuka barn, förväntas de må bra efter klockan 16.00? Varför går det inte att få ett fungerande samarbete mellan BUP och Soc i de fall där samhället tagit över ansvaret för barnet? Varför får vuxna människor som ska ta han om dessa trasiga barn agera på ett sätt som får barnen att må ännu sämre och än en gång känna sig svikna av vuxenvärlden? Jag hoppas verkligen att det inte ser likadant ut överallt som det gör i Västernorrland.