Jag är så missnöjd av vården överhuvudtaget!! Jag fick panikattacker för ca 3 år sedan och de utlöstes antagligen av en flygresresa. Jag var riktigt illa däran men blev hemskickad med piller som skulle lugna mig under resan. Vad läkaren inte förstod det var att jag var riktigt dålig, så det blev ingen resa för mig. Han skickade mig till akutpsyk, eftersom den vårdcentralen inte hade psykolog. Där tyckte de inte jag tillhörde dem utan skickade tbx mig till vårdcentralen. Där kunde jag inte få mer hjälp än piller, givetvis. De lovade att Sertralinet inte var beroendeframkallande och jag visste ingen annan råd än att börja ta dem! Jag är ju ensamstående mamma och då var min son 5 år, så jag måste ju fungera som människa och förälder!! Pillerna fick mig, i början iaf, att må bra, men jag hade ju mina deprimerande tankar och fobier kvar. Ingen psykologhjälp what so ever!! Pillerna gjorde så jag gick upp i vikt, ca 20 kg! Ytterligare ngt jag blev väldigt deprimerad av. Dags att sluta med dessa piller tänkte jag efter 2 års förbrukning! Jag mådde bra och ville ju egentligen inte ta dem. Men det gick inte! Effekten blev att jag kände mig som om jag gått in i väggen. Soffliggandes i 2 veckor innan jag ens orkade ringa min läkare igen. Hon (fick en annan läkare nästan meddetsamma efter första insjuknandet) tyckte att jag genast skulle börja ta Sertralin igen och denna gången en mycket högre dos än innan. Jag gick med på detta bara för att jag är en ensamstående förälder, jag kan ju inte bara va sjuk, men sa till henne att jag ville sluta igen efter bara ngn månad. Jo sedan lyckades jag! Det är nu ca 9 mån sedan jag slutade med pillerna, fortfarande har jag inte fått träffa psykolog, fortfarande flygrädd, fortfarande överbeskyddad mot sonen etc!! Fortfarande har jag dagar när jag är väldigt deprimerad, men så länge jag mås så här tänker jag inte ta fler piller!! Men varför får jag ingen vård? Är det verkligen bara piller som gäller