DSM.

Så kallas det internationella system som används för att sätta diagnoser.

Denna diagnosmanual är mycket omfattande och innehåller alla officiella mentala störningar hos vuxna och barn.

Just nu används en version som kallas DSM-4, men ett internationellt forskarlag arbetar nu med att ta fram efterföljaren, DSM-5.

I ett, för en utomstående, något ankdammsliknande bråk har arbetet fått hård kritik av en man som heter Allen Frances.

Han hade en nyckelroll i framtagandet av DSM-4 och har nu en rad synpunkter på DSM-5. Men han är också självkritisk mot den nuvarande utgåva han själv hade ansvar för och som han säger har lett till en överdiagnostisering av bland annat adhd, asperger och bipolär störning.

Han menar nu, bland mycket annat i den här rapporten, att DSM-5 kan leda till att vem som helst, frisk som sjuk, kan få en diagnos.

”Medicalization of normality”, som han skriver.

Med den nya diagnosmanualen kan det, enligt Frances, bli tveksamma diagnoser av allt från extrema shoppingvanor till flitigt användande av tv-spel, internet, mat och sex.

Och att allt detta i sin tur är läkemedelsbolagens dröm när mediciner kan säljas till allt fler.

I forskagruppen bakom DSM-5 finns, som ende svensk, Niklas Långström.

Han är kritisk mot Frances och menar, mycket kort sammanfattat, att Frances styrs av egna intressen och att hans kunskaper ligger för långt bak i tiden.

På måndag gör vi en intervju med Niklas Lånström om arbetet med DSM-5.