– Ja du, lycka till… Pålitliga och jämförbara siffror för BUP (barn- och ungdomspsykiatrin), det finns inte.

Det blir svaret jag får gång på gång i mina samtal med Socialstyrelsen, SKL, landstingen och BUP.

Slutenvården har även historiskt varit rätt väl dokumenterad, men öppenvården – där den stora övervikten av alla patienter hamnar – försvinner helt i statistiken.

– Många av besöken är av en lättare karaktär och då får de kanske träffa en psykolog eller sjuksköterska i stället för en läkare. Och besöken hos de yrkesgrupperna rapporteras inte in, säger Olav Bengtsson är divisionschef för barn- och ungdomspsykiatrin inom Stockholm läns landsting.

I skrivande stund finns ingen central enhet som är ansvarig för att samla jämförbar statistik för det totala antalet besök – hos läkare, psykologer och annan vårdpersonal – inom landstingens Barn- och ungdomspsykiatri.

Socialstyrelsen kan enligt lag bara dokumentera registrerade läkarbesök – men däremot inte när man får prata med en psykolog, kurator eller sjuksköterska . Även om landstingen har blivit bättre på att rapportera in sin besöksstatistik är de privata vårdgivarna dåliga på det.

Inte heller besök inom primärvården, hemsjukvården och den kommunala vården faller inom ramarna för de siffrorna som Socialstyrelsen har rätt att samla in.

– Vi har ett regeringsuppdrag att beskriva patientens väg genom vården, men det går inte alls i dag. Antalet privata vårdgivare ökar och de rapporterar inte alls in som de borde även om vi försökt sätta blåslampa på dem, säger Hillevi Rydh, statistikansvarig för patientregistret hos Socialstyrelsen.

Enligt Socialstyrelsens statistik har antalet patienter inom BUP:s öppenvård har skjutit i höjden. Mellan 2005 och 2010 steg antalet patienter med 61 %, från 23 181 till 37 285. Men mörkertalet är enormt. Bara BUP i Stockholm tar emot omkring 20 000 patienter om året.

När öppenvården ökar, varför finns ingen jämförbar nationell statistik för det?