Har jobbat som resemontör innan jag blev sjuk som anläggningsmontör har en sambo och 2 barn .Det började en förmiddag för ca 15år sedan att jag fick svåra känningar i bröstet det blev ambulans upp till akuten i tron om att det var hjärtat väl på lasarettet var alla värden och prover helt ok frisk som en nötkärna .Tiden gick och sämre blev det många läkare och besök senare fick jag diagnosen panikångest .Nu ca 15år senare samma diagnos och ca 15-20 piller om dagen med el chocker,terapier mm finns inget slut .Har fått alla möjliga svar från olika läkare från att NU löser vi det här och att bli bortglömd fylld med mer piller och ingen livsglädje alls kvar till att du får lära dig att leva med sjukdomen .Det enda jag kan vara glad över är min familj som fortfarande finns kvar vid min sida efter många långa nätter och problem men vet inte om dom eller jag orkar mkt längre.