Jag fick en utmattningsdepression för några år sen och ville inte leva . vart inlagd på en allmän avdelning och var jätterädd och helt slut fick då dela rum med en nerdrogad kvinna som hade bipolär sjukdom . kvinnan var helt borta pga all medicin och visste inte vad hon gjorde på nätterna. vilket gjorde att jag inte kunde/tordes sova där heller . när jag kom in talade dom om att jag inte skulle förvänta mig att personalen skulle prata med mig om varför jag mådde dåligt . jag fick så starka mediciner där så jag dråsade runt i ett töcken. gick jag upp om nätterna så kom personalen direkt och gav mig ännu mer medicin. De gamla som låg där och var både deprimerade och förvirrade var personalen jätteotrevliga mot och satt och skrattade åt i korridorerna . dom pratade helt öppet om oss patienter i allmäna utrymmen så andra patienter kunde höra.efter en vecka skrev jag ut mig själv för jag stog inte ut. jag har inte en enda gång haft samma läkare ,ingen läkare har tagit mig på allvar . utan bara skrivit ut hur mycket tabletter som helst. terapuepten jag fick när jag skrevs ut satt och hånade mig och sa tex att du får 10 ggr på dej sen är det slut om du så kryper härifrån!. det är verkligen under all kritik den behandling jag har fått på västerås lassarett. resan slutade med att jag vid ett ytterligare besök hos en ny läkare fick besked om att jag skulle skrivas ut till familjeläkare och att jag skulle sluta med antideppresiva tabletter en halvår senare . ingen läkare har tagit ansvar för detta . familjeläkaren vill inte ta hand om detta och säger att jag hör till psyk och psyk säger tvärtom . så nu är jag mellan två stolar och ingen hjälp får jag.