Min dotter har i hela sitt liv haft problem, varit ensam inga vänner och de som skulle försöka låtsas vara det va inget annat än elak mot henne, hon blev utredd på bup i tidig ålder har gått på särskolan, vilket va det största misstag som jag gjort någon gång, hon mår dåligt av det ännu, där trycks man verkligen ner att man inte kan eller förmår någonting, katastrof. Hon har alltid varit överviktig och de har hon fick gliringar av både barn och lärare för.
Hon kom i lag med en del missbrukare och kände sig på det viset behövd eftersom hon hade lägenhet så fanns det någonstans att vara. Så klart började hon själv till slut och det va en gräslig tid med ambulans och polis ständigt återkommande, hon skar sig otaliga ggr, efter mycket turbulens gick hon över till alkohol och är så där nu idag, hon dricker dagarna i ända, min dotter är född -84 så man skulle kunna tycka att hon harhela livet framför sig, men son det ser ut nu så har jag svårt att se det, hon skär sig inte tack och lov men i övrigt är det katastrof, hon har nyligen frivilligt varit och vilat upp sig någon månad men så kommer suget ja då ville hon hem, jaha sades det hoppas du får det bra och välkommen tillbaka om du ångrar dig, sedan dess har hon varit onykter allt baseras på frivillighet trots att man ser hur illa hon far att få en tid hos hennes läkare tar minst 2 månader, alla mina vänner tycker jag ska tänka på mig själv och sluta bry mig, jag skulle vilja se den mamma som kan göra så, då är det inte mycket till mamma. Det har varit så långa och många vändor med sociala, som t ex bara skrev av henne en gång för att deras planer inte fungerade hon bara fanns intemed någonstans, jag tycker sociala och psykvården är en katastrof när det gäller samarbete, den ena vet inte vad den andra gjort, när något hänt så brukar psyk få in papper men sociala kan i sin tur sitta och säga att allt varit så lugnt trots att jag som anhörig berättar man blir inte trodd helt enkelt, just nu sitter min dotter kanonberusad i sin lägenhet hemkommen sedan 4 dagar, tillståndet har varit detsamma sedan hon kom hem från s,k vilohem och här sitter jag och kommer inte i kontakt med någon
Bekymrad mamma