Populära SSRI-preparat kan ge märkliga biverkningar

Generellt sett är jag positiv till SSRI-preparat, då de bidragit till en minskad självmordsfrekvens i Sverige de senaste 20 åren. Men de fungerar tyvärr inte på alla människor, vilket jag själv fick erfara. Antidepressiva läkemedel skall ha ångestdämpande, stämningshöjande och hämningslösande effekt, allt för att hjälpa den deprimerade patienten att ”komma över tröskeln” och orka kämpa för sitt tillfrisknande. När jag som yngre provade flera olika slags SSRI-preparat var det tyvärr endast den hämningslösande effekten som märktes på mig, vilket ledde till en smärre ”personlighetsförändring”; jag gjorde saker som inte alls var förenliga med min tidigare natur. Ångesten och den sänkta sinnesstämningen förblev intakta, och till och med förvärrades pga hur min nya ”personlighet” ställde till det för mig i livet. Efter 1½ års medicinering så tyckte inte min läkare att SSRI hade någon större effekt på mig, jag var ju i princip lika deprimerad som innan, så jag slutade. Det blev vändpunkten och jag blev sakta men säkert ”mig själv” igen. Idag, flera år senare, är det så uppenbart och tydligt hur min personlighet förändrades under de månader jag åt medicinen. Det som jag då trodde var en naturlig utveckling av min personlighet var i själva verket något konstlat, läkemedelsframkallat. Idag är jag inte bara frisk, utan också samma person som jag var innan jag blev deprimerad. Kan tilläggas att jag haft depressiva episoder även efter den som jag försökte medicinera bort, men jag har aldrig tappat bort ”mig själv” såsom jag gjorde pga SSRI… Jag tror att det är viktigt att psykvården observerar tydliga tecken på läkemedelsinducerade personlighetsförändringar hos patienter, då dessa kan bidra till förvärrad psykisk sjukdom!

14 kommentarer till “Populära SSRI-preparat kan ge märkliga biverkningar”

  1. Marita skriver:

    Det är det som är så skrämmande.Min lillebror tog ssri-preparat  iett par veckor,men blev ännu mer deprimerad,ännu mer ångest.Plus manisk i sitt spelmissbruk.Han förstod inte vad som orsaka allt detta.Han fick hemska självmordstankar och han tog sitt liv.Självklart skulle han inte tagit ssri,allt förstärktes mot det som skulle dämpas.många,många tål inte dessa preparat.Det har varit försent för alldeles för många människor.För anhöriga förstår inte heller att ssri förstärker självmordstankar.Varning!du kan lätt förlora en anhörig när den börjar med medicin blandningar.man måste få ur sig ångest depression i samtal,psykolog,i terapi.åter öron som lyssnar och stödjer svårt själsligt sjuka människor.Anhöriga orka lyssna.Kräv psykologi hjälp,när ni inte räcker till eller inte förstår vad som har hänt eran anhörig som bara ser svart.Ser den sjuka bara hopplöshet,självmordsplaner,tankar,bör hon,han läggas in för tvångsvård,för att kunna prata med proffs inom psykologi.Självmordstankar är lika med hjärtinfarkt.Hjärtat håller på att brista.Lämna inte personen själv,det finns stor risk att hon,han tar sitt liv då.Detta är ett svårt ämne.Min lillebror blev en helt annan människa   med ssri,lugnande,sömnmedel.Han hade aldrig självmordstankar,planer innan han kom i kontakt med dessa preparat.Han var lite tungsint,men vi är ju olika vi människor,vissa är mer lättsinta.Men samtal,sätta ord på sin smärta.Jag önska att jag hade haft den kunskapen jag har i dag om självmordsnära människor.det hade varit underbart och haft min lillebror kvar,det blir en fruktansvärd plåga för oss anhöriga som förlorar någon i självmord.Stora syster

    • Andreas Centervall skriver:

      Hej Marita, Det är mycket tråkigt det som hänt med din bror. Jag menar verkligen inte att ifrågasätta. Du skriver att din bror tog ssri läkemedel i ett par veckor ? . Alla som kan något om ssri ( läs läkare och sjuksköterskor ) vet att det finns en överhängande risk att patienten i fråga blir försämrad i sin grundsjukdom 1 – 6 veckor efter det att man börjat med det aktuella preparatet. Detta är något som ska informeras tydligt och klart till alla som börjar medicinera. 

      Detta är inte samma sak som att man inte tåler det. Jag både jobbar som sjuksköterska på intensivvårdsavdelning inom psykiatrin och har själv tagit ssri flera perioder av mitt liv, så jag har en liten hum om vad det är jag pratar om.

      Vad jag vill komma till är att din bror kanske hade klarat sig om han fått rätt information och att ni som nära och kära hade fått informationen så att ni hade kunnat stötta honom på ”rätt” sätt dom första 6 – 8  veckorna med medicinen. Detta bör även kombineras med konstant kontakt med sjukvården ( antingen
      inneliggande eller öppenvården ) när man blir insatt på ssri första
      gången. Först där efter kan man säga om det är rätt läkemedel eller inte.

      Som sagt menar inte att ifrågasätta. Ville bara delge min kompetens kring just SSRI

      Beklagar sorgen.

      MVH

      Andreas

      • Storasyster skriver:

        Jag tror inte det finns något gott med ssri-preparat.Men allt för många biverkningar.Jag har vänner som använder ssri.Jag kan inte klara mig utan har jag hört,eller jag vågar inte sluta.Hjärnan kan lura dig vart du vill om du vill tro att en tablett hjälper,sockerpiller ger samma effekt.Men biverkningarna KAN bli fruktansvärda.Jag har träffatför många i en anhöriggrupp med samma erfarenhet.Många som tagit sitt liv hade ssri-preparat i kroppen.Min lillebror fick höra på avd att han inte passa in där för han var ju ite psykiskt  sjuk.Men depression är ju psykiskt.Hur kan man skicka hem någon med spelmissbruka problem början till alkohol missbruk,kraschat förhållande,blivit av med jobbet,självmordsplaner,uttryckt dem.Hopplöshet.Jag anser att läkaren skulle behållt honom ett bra tag.En bra vårdplan.Spelmissbruksprogram,antabus innan annan insättning.Han blev manisk med ångestdämpande det är sjukt.Han blev utskriven dagarna innan nyårsafton,det bara handlar om pengar,vi chansar.!0 nya ssri tabletter fick han med sig från överläkaren.Alkoholen,tabletterna tog honom.Jag tror han fick en psykos,några svar kan man aldrig få och det gör ont.Min lillebror var en så snäll människa.Men sårbarheten fanns där och då kan det gå fort.Storasyster

  2. Carado skriver:

    Jag har helt andra erfarenheter hos mig fungerade SSRI klockrent jag mår toppen efter att ha ätit dessa i 1 år nu.
    Det fick mig att komma över tröskeln så att jag orkade att stå emot mina PÅ-attacker. Nu håller jag på att trappa ner medicinen och ångesten…är inte kvar längre.

  3. Moltass skriver:

    SSRI kan ge föräsmring av ångesten första tiden men står man ut brukar det ge med sig. Har svårt att förstå att man personlighersförändrat av SSRI då dessa läkemedel endast minskar återabsorptionen av Serotonin i cellerna dvs ett ämne som naturligt finns i kroppen. Jag har ätit SSRI i sammanlagt tio år och senste fyra åren och har mått jättebra.
    Det kan vara så att det inte bara är depression i vissa sjukdomsbilder utan nån annat OCH även en depressionsbild.

    • Storasyster skriver:

      Han blanda med alkohol och det kan vara mycket farligt,lugnande,ångestdämpande.Han blev mycket konstig men det klart med all blandning.Men självmordstankar har han aldrig haft,det började med ssri.preparaten.Storasyster

  4. tezz skriver:

    För mig har serotoninhöjande fungerat.utan dem fick jag panikångest attacker dagligen kunde ej va ensam,ej gå ut mm. håller på att trappa ner men det är en hemsk abstinens av mina efexor. Samt visst blir man avtrubbad men jag var tvungen att välja att kunna fungera någorlunda med dagliga sysslor mm. ell inte alls. Provade först flera olika mediciner innan jag fick dessa jag äter nu.

    • Jinana skriver:

      Samma erfarenhet som du, tezz! Trappar ned själv nu efter dubbel dos under vår-sommar (mår sämre då), och det är lite skakigt i en vecka el två, m huvudvärk, mardrömmar å illamående, men bara det stabiliseras så mår jag fint igen, hoppas verkligen du mår bättre snart oxå =) Vad gäller avtrubbningen brukar jag tänka som så, att min efexor (snri) kapar både toppar och dalar. Nej, jag blir ej uppspelt eller engagerad lika lätt, men å andra sidan gråter jag inte, tänker inte på att dö varje dag längre, och ångesten är en pipande mus ist f ett rytande lejon, så… Skillnaden däremellan är även för mig ett helt liv!

  5. Vherdandi skriver:

    Att man är depremerad eller har ångest kan lika gärna vara fettsyrebrist, D-vitaminbrist eller näringsbrist överhuvudtaget.
    I mitt fall fettsyrebrist. Efter en intensiv period av fettsyretillskott av linfröolja (linfröavkok närmare bestämt)försvann mina depressioner och ångest, detta var anno1993.
    Förutom dessa tillstånd blev jag av med  håravfall som jag hade haft under hela mitt vuxna liv samt finnar och dålig hy…borta!
    och det håller i sig kan jag lova.
    Fettsyror kommer utifrån det är inget kroppen producerar själv.  

  6. pensionist skriver:

    Jag är en person som inte kan ta dessa preparat. Jag har försökt men blir som en sombie och orkar inte stå upp. Alla människor är inte lika och tar inte upp mediciner lika. Jag är drabbad av Sjögrens syndrom och har jämt problem med biverkningar av alla mediciner. Tyvärr tror läkarna inte på mig och skriver villigt ut dessa preparat ändå. Jag önskar läkarna vore mer människor och inom psykvården i synnerlighet.

  7. Jinana skriver:

    Ssri fungerade likadant för mig – dvs inte alls t det bättre. Snri däremot, fungerar fint. Bieffekter, visst, svåra t o m, men hellre det än hopplöshet, livströtthet och ångestmörker. Märkligt att din läkare ej rekommenderade någon av dessa? Men du kanske redan hade bestämt dig för att medicinering ej fungerar då? Läkare kan ju inte tvinga i en dyl medicin.

    Skall tillägga att det tog dryga 2 år komma till rätta m dos och sort för mig efter mitt byte, och det var först när jag fick depot-varianten som jag kände hur mitt liv kom tillbaka. Vill bara påtala detta, då många klumpar ihop all ssri-snri medicin i samma svepande uttalanden, vilket inte bara är högst missvisande utan även mkt olyckligt, i synnerhet för de många stackare som visst kan bli hjälpa av medicin men upplever att ett visst preparat ej har någon positiv effekt alls!

  8. Lutritcia skriver:

    Min son tog sitt liv för snart åtta månader sedan, två dagar efter sin 24-årsdag. Han befann sig i en ”måttlig depression”  (enl Madras) sedan  sep 2010 och sökte sin husläkare i Kronoberg en fredags em i okt och fick en remiss till Psyk akuten, där träffade han läkare som skrev ut Citalopram och Sobril. Min son valde själv att fortsätta kontakten hos sin husläkare och denne ringde till sonens mobil två ggr under hösten och fick inget svar, därefter ingen kontakt överhuvudtaget. Familjen kunde inte föreställa sig hur akut situationen var och undrar hur man kan ”släppa” en människa med Citalopram och Sobril utan en enda uppföljande kontakt. Varför, varför kontaktade man inte familjen och berättade allvaret i det som höll på att hända? I efterhand kan det tyckas att vi ändå måste ha förstått, men faktum är att det gjorde vi inte!  Den 27:e feb hände det ofattbara och livet slogs undan i ett slag! När jag i efterhand har begärt journalkopior utläser jag bl a ”NN har en hel del uttalade självmordstankar och t o m förberedande handlingar”! Det finns så mycket mer att tillägga! Ett tack för att denna debatt har kommit till stånd!

  9. Chabo skriver:

    Jag har fick diagnosen depression och panikångest januari 2011. Jag är och var då 21 år gammal. Jag kommer här i bloggen att skriva om min vardag, problem man stöter på och hur det är att gå igenom en depression. Jag bestämde mig för att göra detta, inte bara för min engen terapeutiska skull, utan även för er där ute. Kanske kan jag hjälpa någon att förstå vad som pågår med dem själva. Eller så kanske någon av er där ute lever tillsammans med en deprimerad person, och finner det lärande att läsa någon annans historia. Min pojkvän kommer även han att göra vissa inlägg just om hur det är att leva tillsammans med en deprimerad person. Jag hoppas ni finner glädje och nytta i det jag skriver.
    http://endepression.blogspot.com

Kommentera

Du måste vara inloggad för att skriva en kommentar.