Ofattbart många sjukdomar ger psykiska symptom, allt ifrån sömnstörningar och koncentrationssvårigheter till kroniska psykoser.

Ändå sätts medicinering in, utan att ett enda blodprov tas eller att hjärnan undersöks. Detta trots att psykofarmaka bevisligen mycket ofta ger svårta biverkningar – andelen som t.ex. får parkinsonsim som biverkning av många antipsykotiska läkemedel är fler än 1 på 10 (se Risperdal hos FASS). Zoloft, som ofta skrivs ut mot depression, PTSD med mera, ger också ofta biverkningar, vilka ibland kvarstår efter behandling. Hur växande barns hjärnor påverkas av långvarig behandling med amfetamin finns det inga studier om (vad ska man jämföra med nu när de har en diagnos), men trots detta ställs diagnos efter uteslutande kliniska samtal.

Det tycks naturligt att med den bakgrunden införa obligatoriska test innan medicin sätts in. En etisk sjukvård måste alltid väga risker mot vinster innan en enda åtgärd införs. Riskbedömning är överhuvudtaget inte möjlig utan underlag.

Sådana test borde innefatta vitaminer och mineraler (B6, folsyra, B12, magnesium, zink), sköldkörtelfunktion, bisköldkörtelfunktion, kortisolvärden, prolaktinvärden och värden på könshormoner. Problem med detta ger ofta diffusa bevär där psykisk påverkan kan vara mer eller mindre framträdande.

En annan sak är att uppmana till forskning på hur människor långsiktligt påverkas psykiskt av de höga halterna av glutamat och dioxiner i kosten.