Hjälper inte alltid att prata om hur man mår..

När jag var 4 år gammal fick jag diagnosen diabetes, när jag en dag fyllde 19 år kom verkligheten ikapp, brustet hjärta och övervikt blev ett resultat av ätstörning.
I mitt fall med diabetes är detta en otrolig snabb lösning.
Jag gick från att väga 80 kg till 58 kg, på under ett år.
Detta var ett resultat av att sluta ta mitt dagliga insulin.

mina föräldrar, familj, vänner och doktorer såg vad som var och fick mig att inse att jag behöver hjälp.

Då kom mitt första besök hos psykologen, speciellt för ungdomar med diabetes och ät störningar,
otroligt smart kan man tycka men nej.
Där fick jag prata om mina känslor och varför det blev som det blev.
– Jag har alltid varit tjock.. blev mitt svar
– Du är inte tjock, blev mitt svar tillbaka.

Nu nej!

Jag har från dag 1 sagt att jag behöver hjälp med att börja med en sak i taget, kan inte göra allt nu.
kanske en dietist kan hjälpa mig bättre.
i gjorde ett försök att ta in en dietist tillsammans på mina besök hos psykologen.

– Att ha en gammal dam som säger att man får fula tänder och svagt skelett hjälper inte! Tvinga mig inte att äta 1500 kalorier om dagen och blåsa upp som en ballong.

Jag kom alltså ingen vart…

När jag var 21 år gammal hade jag samma problem men högt blodsocker och misskötte maten..
Men träffade då min nuvarande sambo.
Han insåg snabbt att det var problem, men han hjälpte mig och stöttade mig genom att passa på mig (låter hemskt men det är sant)

Vi flyttade till Oslo i Dec ember 2010 och där fick jag direkt komma i kontakt med norsk diabetiker center.
Där har dom ett litet rött hus i utkanten av Oslos buller från trafik en privatägd center som har samarbete med doktor, dietist, fotvård och psykolog.

Vet ni vad det första dom gjorde var?

Dom satte sig ned och frågade vad jag ville göra i framtiden.
mitt svar var att jag vill börja fundera på familj, vi vill bli en familj i framtiden.

– Hur skall du klara detta? frågade doktorn..
– Jag behöver inte sitta och bara prata om mina känslor jag måste ha en som förstår att det är jobbigt men samtidigt hålla mig motiverad att fortsätta när det är jobbigt.
Jag kom till dietist igen.

Hon var helt fantastisk!

Det var hon som stoppade mig med ”mål”
Alltså inte gå efter en meny, satsa på att ta lite insulin varje gång jag äter.

Små steg är det enda som resulterar i bra resultat.
Du får lov att misslyckas då och då, det är en ny dag i morgon.

Dom orden gjorde så jag har klarat mig.

idag har jag varit hos den norska sjukvården sen Januari 2012 och började på HBA1C 11.8 (extremt uselt)
Idag har jag kommit ner till 8,2.
Fortfarande en bra bit igen till bra men jag minns inte senast jag låg under 10, tror det räddade mig att komma till Norge.

Det jag vill säga med detta inlägg, jag är rädd att allt för många psykologer glömma bort att lyssna på sina patienter.
När jag säger att jag inte behöver prata om mina känslor men behöver någon som förstår kanske man kan försöka hjälpa patienten att få fram vart man kanske skall ta vägen (då ingen är i form att ta sig till rätt avdelning)

Tack för mig

  • Tjänstgörande redaktör: Susanna Hållbus
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Sofia Olsson Olsén
  • Stf ansvarig utgivare: Lena Mellin
  • Redaktionschef: Håkan Andreasson
  • Sajtchef: Andreas Aspegren
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB