Många psykiskt sjuka skulle kunna ha en mycket bättre livskvalité, vara mindre trötta, ha färre biverkningar om medicindoserna var anpassade efter individen och inte efter läkemedelstillverkarnas rekommendationer. Om läkarna släppte litet på prestigen och valde att lyssna på anhöriga som känner den sjuke bäst, skulle det gå att sänka doserna för väldigt många patienter. Som mamma har jag fått ta strid för att få läkarna att lyssna. Det har tagit alltför lång tid och mycket kraft för mig som anhörig och inneburit ett onödigt lidande för den sjuke som sovit bort sin tid. Jag har hört många anhöriga säga samma sak. Även personal som arbetar inom hemtjänsten ser hur dom sjuka är neddrogade och viljelösa. Deras personligheter släcks ned av för kraftig medicinering.

Den ursprungliga dosen för min son har sänkts i omgångar efter mina påtryckningar och är nu nere i ungefär 25 procent och dessutom har injektionerna glesats ut från varannan vecka till var tredje. Trots det är biverkningarna kvar fyra dagar efter injektionen, då den sjuke mest sover och i vaket tillstånd inte kan sitta stilla på grund av biverkningar. Än är vi inte i mål, dosen måste ner ytterligare, om jag orkar ta strid igen, efter snart två år. När ska läkarna lära sig att lyssna på oss anhöriga. Vi tar ett stort ansvar och övervakar så att dosen inte blir för låg. Vem är det som larmar när den sjuke mår dåligt, om inte vi anhöriga?!
Det går att spara pengar för landstinget och låta dom sjuka återfå sin livskvalitet.